Dags för potatisfest hos Karlssons i Äskelunda

Det var lättplockat på självplocket i Äskelunda i helgen. Potatisen låg i långa rader och det var bara för hugade potatisälskare att fylla sina hinkar. Foto: Eva Hallor
Textstorlek:

I helgen var det rena rama folkfesten i Äskelunda när familjen Karlsson bjöd in till potatissjälvplock. Verksamheten är inne på sitt tredje decennium och inga tecken finns på att den håller på att avta. Det hela avlöpte i ett tacksamt och härligt sensommarväder, perfekt för både knölar och folk.

Annons:

 

Från fredag till söndag råder en febril aktivitet på Karlssons gård i Äskelunda. Här plockas potatis och det är inga kilon vi pratar om. Hit kommer folk med släpvagnar och kärror och hinkarna som står ute vid potatisfårorna ser mer ut att gå under kategorin kar än hink. Många av kunderna är trogna allt sedan Karlssons började med sin potatisförsäljning.

Systrarna Eva Sundman och Gunnel ”Gutte” Persson med respektive har en stor vagn med sig och på den står över 200 kilo finfin potatis.

– Vi har plockat potatis här sedan ”Adam gick i kolt”, det är väl 28 år nu. I år köper vi bara 120 kilo, förr köpte vi lårar om 500 kilo. Vi har en jordkällare hemma i Isgrena och vi håller potatis där för fyra personer, säger Gutte Persson.

Potatisen ligger så lättplockad uppe på marken att det bara har tagit en timme för henne att få ihop kilona.

– Det är bara gubben och jag i hushållet men vi har ju barna på mat ibland också. Det räckte precis till förra året. Ikväll ska vi provsmaka, jag kokar den nog bara och kanske blir det något grillat till, fortsätter hon.

Mitt bland fårorna sitter Gertie Hovberg och sonen Niklas Hovberg. Gertie är också stammis här men plockar bara ett par säckar
i år.

– Jag har bara ett litet förråd så det blir inte lika mycket som förut. Jag brukar köpa av Kjell sen när det tar slut.

Man kan verkligen säga att Kjell Karlsson är potatisodlare av födsel och ohejdad vana. Han är uppvuxen med en pappa som var lika tokig i potatis som han själv och på 1980-talet arbetade han i tio år med sortprovning på Ultuna.

– Jag blev biten när jag jobbade där. Och jag är uppfödd på po-tatis. Min pappa, ja han var likadan. Jag kommer ihåg mardrömsresorna i baksätet på hans Ford Taunus. När vi hade varit och köpt potatis fick jag sitta där i baksätet, inklämd mellan potatissäckarna, minns Kjell.

– Jag brukar säga att han är den största knölen norr om Uppsala, skojar Eva Eriksson, hans sambo och mor till deras fem barn.

Kjell och Eva har tillsammans byggt upp gården i Äskelunda. Förutom potatis har de även några får och höns som de får kött och ägg från. I 32 år har paret odlat potatis i stor skala. De odlar på två hektar och på den ytan får de ut 30 ton säljbar potatis. Skulle man även räkna med de små och stora knölarna skulle summan hamna på det dubbla. Under fredagen såldes 5,5 ton potatis.

Kjell har potatisen i blodet så till den grad att i januari har han en tid hos en tatuerare. Han ska tatuera in en potatisplanta på armen, en med både blom, rötter och knölar på. Det har han längtat efter och nu ska det bli av. Han ser framför sig hur tatueringen ska anas under den korta t-shirtärmen under nästa års självplock.

 

Men om nu potatisodlaren får välja, vilken sort föredrar han då?

– King Edward! utbrister han utan en sekunds tvekan.

Och pasta, det är ingenting för en potatisodlare.

– Jag äter helst inte pasta, man är ju hungrig efter en timme igen.

Annons: