Trainee i spetsen för svag regering

Textstorlek:

 

En trainee till statsminister får vi. Efter söndagens val kommer socialdemokraten Stefan Löfven, utan minsta erfarenhet av vare sig riksdags- eller regeringsarbete, att leda en nybildad regering.

Men om vi får några 32 000 traineejobb i vården och omsorgen, plus en massa annat som den oerfarne utlovat i valrörelsen, det är verkligen en öppen fråga.

Ty en svag regering blir det under nästan alla tänkbara omständigheter. Detta till följd av Sverigedemokraternas exceptionella framryckning.

Vad riksdagsunderlaget beträffar blir Löfvens regering den svagaste som Sverige haft sedan folkpartisten Ola Ullstens enpartiregering på 1970-talet. Därtill alltså med den mest oprövade statsministern någonsin. Om allians-regeringen uppfattades som mindre beslutsför under sina sista år, vilket helt berodde på att den saknade majoritet, så blir det ett intet mot vad regeringen Löfven riskerar bli med den oppositions-majoritet som den har att betvinga – från första början…

Efter att inledningsvis ha gjort sig osams med Vänster-partiet ska Stefan Löfven komma desto bättre överens med Miljöpartiet, ett parti som självt ser sig som Guds gåva till växterna, djuren och mänskligheten (ungefär i den turordningen). Det umgänget underlättas kanske av att MP de facto tappade väljarstöd i valet. Men i takt med att de grönas höga ideal konfronteras med mera gråmelerade behov av kompromisser kan även det äktenskapet övergå i gnat, vad det lider.

Och något omfattande samarbete över blockgränsen lär Löfven inte kunna räkna med. Hur mycket vackert det än talas om utsträckta händer och att ta ansvar i ett tillstökat parlamentariskt läge måste ändå de partier som hoppar över skaklarna räkna med att bli straffade av opinionen. Marginaler till fyraprocentsspärren för sådant har inget av de mindre borgerliga partierna. Inte heller mycket till politisk samsyn. En uppgörelse med Centerpartiet om det utökade landsbygdsprogrammet, som Löfven nu lockat med, kan sänkert tänkas. Men att Centern skulle byta bort exempelvis den sänkta restaurangmomsen, rutavdragen på nuvarande nivå och de sänkta arbetsgivaravgifterna för ungdomar är långt ifrån troligt.

Centerledaren Annie Lööf kan i stället, efter att Fredrik Reinfeldt avserat sin avgång som moderatledare, se fram emot rollen som den till gagnet ledande oppositionspolitikern på den borgerliga sidan. Ingen av Reinfeldts möjliga efterträdare har debattskärpa i nivå med Annie Lööfs. Inte heller Folkpartiet har någon ledarkandidat med överdriven lyskraft ifall Jan Björklund senare under mandatperioden skulle få för sig att lägga av.