Magdad-Bob

Textstorlek:

 

Ni minns kanske Bagdad-Bob, han som var Saddam Husseins informationsminister och blev beryktad under invasionen av Irak 2003 för sina allt mer bisarra kommentarer om det rådande läget i landet. Ju närmare sitt fall Saddams regim var desto bättre gick det enligt Bagdad-Bob för den irakiska armén att stå emot invasionen.

Nu anser folkhumorn att Sverige har fått en slags motsvarighet till Bagdad-Bob, nämligen Magdad-Bob, mer officiellt känd som finansminister Magdalena Andersson (S).

Hon fick sitt öknamn till följd av mycket märkliga uttalanden i förra veckan.

Först gick hon till generalangrepp mot den tidigare alliansregeringens ekonomiska politik och påstod att ”ladan var helt tom” och ”bordet helt avskrapat”. Något överskottsmål till 2018 kunde hon inte uppnå, underförstått på grund av alliansens avskrap.

Sedan åkte hon till Bryssel och förklarade – tvärtemot vad hon sagt dagen innan – att det egentligen inte finns några skillnader mellan den förra och den nya regeringens syn på statsfinanserna.

Det säger sig självt att hon med så skilda budskap omöjligt kan ha talat sanning på båda ställena. Någonstans måste hon ha slirat, vilket den ekonomiska expertisen ögonblickligen insåg.

Innan veckan var över fick hon därför en snyting av aldrig tidigare skådat slag när Finanspolitiska rådet, en kvalificerad myndighet med uppgift att granska regeringens finanser, för första någonsin kallade till presskonferens för att dels kritisera hennes svartmålning av den svenska ekonomin, dels kritisera det uppgivna överskottsmålet.

Vem som helst med lite vilja att kolla fakta kan också se att den svenska statsskulden är lägre i dag än vad den var när Göran Perssons regering avgick 2006. Apropå det avskrapade bordet…

Vem som helst med syn och hörsel kan dessutom notera hur allianspartiernas samarbetsvilja över blockgränsen sjunkit till botten på grund av de Magdalenska uttalandena.

Så hur ska då Magdalena Anderssons första budget klara riksdagens behandling? Ja, om Sverigedemokraterna väljer att rösta på alliansens budget blir det nyval. Men frågan är om SD vågar det. De kan ju då få väljarnas straff som vållande till besväret och kostnaderna. Och hur klarar de en ny valrörelse med Jimmie Åkesson sjukskriven för utbrändhet?

Att bryta loss delar av budgeten och stoppa viktiga rege-ringsförslag är ett annat alternativ. Men det kan få alliansen misstänkt för att idka fulspel ihop med SD.

Den tredje vägen är att oppositionen bara röstar på sina egna förslag och därmed låter budgeten få fullt genomslag med kostnadshöjningar, skattehöjningar, konstiga traineejobb och allt. Det hindrar inga tokigheter från att blir verklighet, men för de som ser ett fiasko i vardande för den nya regeringen, till följd av tokigheterna, kan det kanske vara en lockande utsikt.