Reklam, trycksaker och distribution

Textstorlek:

 

Det är nu ett antal år sedan backstuparet försåg sin brevlåda med etiketten: ”Ingen reklam – Tack!” . Cirka ett kilo reklambroschyrer som krävde transport till återvinningen blev för mycket. Argument som att reklamen ökar företagens produktion och försäljning och därmed den över allt annat överordnade tillväxten över-tygade inte stugfolket att låta bli etiketten. Inte ens skäl som att folk fick jobb genom att konstrue-ra, skriva och designa, trycka och distribuera reklamen ändrade den inställningen. Att skogs- och pappersindustrin behöver avsättning för sina produkter biter inte heller på det tjurskalliga paret i stugan. Det är bättre att producera vad som verkligen efterfrågas och skapar bestående samhällnytta och skrivpappret och boktryckarkonsten var en gång förutsättningen för en framväxande demokrati. Det lokala annonsbladet, tidningar med journalistiskt innehåll och pastoratets kvartalsblad klassas därför som samhällsinformation och välkomnas. Valmaterial och partipropaganda som distribuerats i två omgångar under det supervalår som snart är passerat får väl betraktas som gränsfall. Den som söker information hittar numera mer träffsäkra kanaler på andra sätt än i den cellulosa-baserade störtflod som genom postlådor och brev-inkast söker sitt mål på närmaste återvinningsstation. Där hamnade det mesta utom materialet från Åkessons anhang som förpassades direkt till soptunnan för brännbart som står strax intill. Man vill ju inte riskera att få tillbaka återvunna SD-broschyrer ens i form av toapapper. Nu är det väl snart och tydligt dags igen för valrörelse, om inte sju partier lyckas hålla sig ifrån det åttonde.

Ett annat bekymmer som dock är av mindre format är alla de kommersiella företag som för sin reklam tar sig friheten att köpa in sig och klä på sig en vederbörligen abonnerad morgontidning som skyddande kappa. De av tidningen själv tryckta och ibladade annonsbilagorna av gängse tabloidformat kan man leva med men udda flerfärgskataloger på glättigt papper från diverse varuhus och företag borde rimligtvis falla under etiketten ”Ingen reklam – Tack!” Att en tidning som anser sig vara liberal och frihetlig erbjuder kommersiella företag att köpa sig förbi folks miljömedvetenhet är inte klädsamt. Men det är ju de gröna som styr, sa han som viftade med en bunt dollarsedlar. För att inte glömma det synsättet och i någon mån, om än på blygsam nivå, försöka motverka samhällets genomgående kommersialisering håller sig gubben med en grön dollarsedel i plånboken. Cash is king heter det ju men i budgetdebatternas tid är det kanske läge att damma av ideologierna lite grann. Pengar och valutor kan växlas och utväxlas men människor har alltid lika värde.

Backis