Pulver och överhet

Textstorlek:

Det verkar ha blivit mäkta populärt att skicka pulver per post till myndigheter och folk man inte tycker om. Läcker det ut lite vitt mjöl ur kuvertet kan man räkna med uppmärksamhet och uppståndelse som inte står ett bombhot långt efter. Kan avspärrningar, polisinsatser och am-bulanser på lut göra någon glad, så är lite pulver ett enkelt och för förövaren ett billigt sätt.

Att andra får betala både med ängslan och oro, skattemedel och utnyttjande av resurser som kan ha behövts för andra ändamål bekommer förövarna mindre.

Nu senast visade det sig att det hotfulla läckaget ur en försändelse var vanligt bakpulver och inte besmittat med mjältbrand eller andra otäckheter. Mor i stugan undrar stillsamt om man använder bakpulver till sprängdeg men den frågan är väl närmast retorisk.

Gubben påminner sig en brittisk utbytesstudent från Newcastle som en gång snabbt etablerat sig i Lärdomsstaden och med förkärlek kallade alla och allt han inte begrep sig på för jäkla pulver. Det var då det. Numera sänder man pulver per post.

När så Mor i stugan etablerat sig som Mor i stugan åkte gubbens – som då ännu inte gubbat till sig ordentligt – pulvermos omgående i soppåsen och en ny potatisskalare inköptes. Det skulle vara slut på alla ungkarlfasoner och vanor minsann, och det gällde inte bara potatismos utan en hel del andra så kallade pulver också.

I flydda tider fanns det något som hette Huvudvärkspulver också. Det vet moderna och yngre människor inte om. Dom inhandlar sina smärtstillande, febernedsättande och antiinflammatoriska piller ur skåpet intill snabbköpets utgångskassa. Det skiljer sig markant från den tid då apotekaren stod i apotekets bakre regioner bland deglar och mortlar och blandade pulver som packades i snillrikt vikta små kuvert, som lades i en liten påse för försäljning över disk. Vid sin farmors sida fick den unge man som då inte visste att han skulle bli backstusittare träda in i läkedomens tempel.

Efter farmors lätta knuff mot en axeln kom pojken sig för att stryka mössan av huvudet och bocka artigt mot farbror apotekaren som barskt tittade upp över sin stålbågade glasögon. En tant i vitt förkläde expedierade så både pulver och farmors patent-medicin i form av gröna piller som hette Lupatro.
Så var det bock och tack igen, mössan på och hemgång ledd vid farmors hand.

Pulvret och den överhet som stod för gemensamma och ömsesidiga intressen visades en helt annan respekt förut.

 Backis