Sand och bibliotek

Textstorlek:

I musikalversionen av Mobergs utvandrarepos sjunger rollfiguren Robert om hur guldet han skulle ge Kristina blev till sand. Det må vara så i Förenta staterna men här hemma råder tydligen det motsatta förhållandet. Att sanden även om den inte förvandlats till guld har nått upp till nära guldets värde be-visar bristen på nämnda vara på gator, vägar, gång och cykelbanor inte minst den tätort stugfolket numera frekvent besöker. Att ta sig från busshållplatsen via bankomat och apotek till kommunhuset och biblioteket är ett spännande äventyr och en våghalsig promenad över knöliga isar och djupt spårade parkeringsplatser. Kloka bilförare har ofta en liten hink med den efter traktade sanden i bakluckan på fordonen men det skulle väl ge en alltför tydlig töntvarning om gubben kom dragande med en hink på bussen. Ett kilo tösalt inköpt på Ica för fjorton och femtio är i och för sig mer socialt accepterat men ändå ifrågasatt.

Lösningen får bli broddar på fötterna. Att detta är vanligt förekommande bevisas av att den omtänksamma och vänliga bibliotekspersonalen satt upp ett anslag om lämpligheten av att fläka av sig stålbroddarna innan entrén i lärdomens salar.

Nu är det inte bara sand det råder brist på i den tätort lokala handelsmän och kommunala poli-tiker vill dra in folket från krans och ytterområdena till med hjälp av därtill anpassad kollektivtrafik.

Turerna till och från Lärdomsstaden minskas till det minimum skolskjutsar kräver och utglesad trafik kan skapa väntetider som resulterar i naturliga behov. Då inte ens det Stockholmsbaserade pendeltåget har toaletter ombord ökar efterfrågan på offentliga bekvämlighets inrättningar. Sådana förkommer inte i Tätorten annat än just det – på biblioteket!

Nu kan det ju tänkas att en och annan besökare kamouflerar sin utsatthet med ett boklån eller en stunds tidskriftsläsning vilket befrämjar kulturkonsumtionen och dessutom ställer sig billigare än besök på närbelägna kommersiella näringsställen.

I så fall är det inte bara ändamålet som helgar medlet utan också tvärtom.

Den älskvärda och mer än vänliga och tillmötesgående bibliotekspersonalen måste ha en stor eloge för sin fördragsamhet och både broddar och hattar ska tas av inför bibblans låga tröskel.

Låna gärna något av Moberg nästa gång.

 

Backis