Katten vilken monstergrävling

Textstorlek:

Sommar och semester är lika med sol, bad och samkväm runt grillen. Själv fick jag faktiskt uppleva en liten dos av dessa komponenter, men jag saknade, och saknar, ljumma kvällar, tropiska nätter och att termometern visar 20 grader varmt tidiga morgnar. Men vädret bestämmer vi inte över och det är bara att gilla läget.

Däremot verkar både djur och växtlighet stortrivas med rådande klimat. Rosorna är ovanligt stora, många och blommar som aldrig förr. Detsamma gäller gräsmattan, som i och för sig inte blommar, men den är ovanligt grön och snabbväxande.

De slemmiga sniglarna med förnamnet ”mördar” är också ovanligt stora, många och påminner mer om något som en större hund lämnat efter sig. Jag vet att bästa utrotningsmetoden är att klyva de på mitten, det ska tydligen vara det minst smärtsamma för snigeln, men det bär mig emot och snigelklyveri överlåter jag åt mannen.

Förutom sniglar har vi haft ett surrande humle-bo under terrassen och de har fått boa in sig i lugn och ro. Humlor är bra och får gärna husera på tomten. Detsamma gäller bina men de bor under mer ordnade former.

En mindre välkommen gäst som dyker upp då och då är grävlingen. Det är ett stort och stadigt exemplar, en riktig monstergrävling. Förmodligen erbjuder vår tomt och trädgård en kalasgod grävlingsmeny, med feta daggmaskar, skalbaggar, bär och odlade åkermarker strax intill. En grävling äter även möss och sork men där blir det konkurrens om utbudet. Fina kissen fångar, och äter, allt från minsta mus till största sork, och det är med viss oro jag studerat hur hon försvarar sitt revir.

Häromkvällen satt jag och katten ute och njöt av lugnet som plötsligt stördes av ett envist prasslande i slänten. Jag tänkte att det möjligen var en annan katt, kanske ett rådjur, eller… en grävling. Monstergästen kravlade sig upp på gräsmattan, stannade till och försökte lokalisera vad den hade framför sig. Grävlingar har som bekant dålig syn och riskerar därför att stöta ihop med både folk och djur. Katten stelnade till och liksom förberedde sig på ett närmande medan jag stampade med foten, skrek och försökte skrämma iväg inkräktaren. Den lät sig inte skrämmas, och inte katten heller, så jag ropade på mannen för jag tänkte att två röster är bättre än en.

Det hjälpte föga och istället tar grävlingen sats och springer emot oss! Det blev reträtt medan jag försökte få katten att förstå att det var fara å färde. Grävlingen backade till slut och travade iväg bakom gäststugan där katten redan satt och väntade. Jag såg framför mig hur en närkontakt katt-grävling skulle sluta och gick resolut emot grävlingen under högljutt schasande. Och till slut insåg, eller kanske hörde, den att det var dags att dra sig tillbaka och den lommade in i snåren. Jag lyfte snabbt upp katten så hon inte skulle få för sig att följa efter.

Efter den här incidenten vakar jag över katten likt en orolig tonårsmamma. Senast klockan 22 ska hon helst vara inne, och om hon uteblir spanar jag oroligt vid dörren under högljutt lockande. Men hon brukar faktiskt hålla tiden, det är ordning på den här katten.

Grävlingen dyker fortfarande upp, även om det inte är så ofta jag ser den. Men en tidig morgon satt den nedanför hustrappen och höll på att skrämma slag på dottern. Den här gången blev dock grävlingen lika rädd och lufsade snabbt iväg. Jag känner mig inte helt bekväm med denna grävling och fortsättning följer.