Dom vackraste orden

Textstorlek:

En av de stora morgontidningarna har haft en serie artiklar där man frågat diverse kändisar vilka ord dom anser vara vackrast i det svenska språket. Gubben i stugan har varken blivit tillfrågad eller inviterad men artikelserien har ändå satt några kvarvarande hjärnceller i arbete. Som av en händelse som ju kunde vara en tanke innehöll samma tidning för ett tag sedan en krönika där en bevisligen begåvad skribent inledningsvis uppehöll sig kring begreppet likgiltighet. Likgiltighet brukar ju vanligtvis uppfattas som något mycket negativt och klandervärt men skribenten ledde med elegans in gubben på ett nytt spår. Hon menade att begreppet kan tänkas ha sin grund i lika giltighet och då vänder man på steken.

Olika åsikter, meningar och uppfattningar kan alltså ha lika giltighet och även om man valt sin ståndpunkt behöver man ju inte slå någon med annan mening i huvudet med sin egen. Man kan respektera andras uppfattningar och anse dem vara lika giltiga för dem som den man valt att kalla sin. För visst har vi råd med mångfald. Likgiltighet behöver inte med nödvändighet betyda att man inte bryr sig och då kan det ordet bli betydligt vackrare.

Ett annat ord som nyligen grabbat tag i gubbens hjärta är sörjbar. Ordet leder tanken till talesättet om egna barn och andras ungar. Det är dom som står oss nära som är sörjbara om vi förlorar dem och sörjbarheten minskar med avståndet. Flyktingbarn som drunknar i medelhavet eller folk som blir utestängda från järnvägsstationen i Budapest eller vägras inträde någon annanstans för att nu inte nämna våra nytillkomna tiggare är inte så sörjbara i alla väder.

Sörjbarhet är ett begrepp som vi gärna reserverar för våra närmaste.

Men det vackraste ordet i vårt rika språk och som gubbens svärfar en gång gjorde den då betydligt yngre mannen uppmärksam på är tillbringare. Smaka på själva ordet och inte bara på det som brukar finns i!

Tillbringare – att bringa något eller någon till, att generöst och utan förbehåll dela med sig av och bjuda på utan krav på att få något tillbaka. Man häller inte något tillbaka i tillbringaren – man fyller bara på. Svärfar hade väl under sin mångåriga lärargärning sett barn som inte hade det så fett och som väl borde ha ansetts som sörjbara med det begreppet var inte uppfunnet då.

I dag borde vi veta att alla barn är lika giltiga och hålla den fula likgiltigheten ifrån oss. Bjuda barn på något gott ur vår tillbringare oberoende om dom nu kommer ifrån Libyen, Socknen eller Lärdomsstaden, Syrien eller Sölvesborg och hålla dom vackra orden levande.

Backis