Hon fick beskedet alla bävar för

Jessica Gustafsson tillsammans med Lukas, tio år, och Ida, sju år. "Barnen har varit med på hela den här resan", säger Jessica. Foto: Rose-Marie Eriksson
Textstorlek:

Dagligen insjuknar cirka 20 kvinnor i bröstcancer, och främst drabbas medelålders och äldre. Jessica Gustafsson var bara 39 år när hon fick sin diagnos för fyra år sedan, och idag kämpar hon för att bli ”hel”.

– Cancerbehandlingen var tuff men gick som planerat, men tiden efter har varit jobbig med uppskjutna operationer och missar i samband med bröstrekonstruktion, säger Jessica Gustafsson.
Jessica, som är uppvuxen i Bålsta, tar emot hemma i villan i Grillby där hon bor med man och barn sedan sju år tillbaka. Idag är Lukas tio år och Ida är sju år, och de var ganska små när Jessica fick besked om bröstcancern.
– Men vi har inte undanhållit dem något och barnen har varit med på hela resan. De var exempelvis med och valde ut peruk åt mig under min behandling, säger Jessica.
Det var en söndag i november för fyra år sedan som Jessica upptäckte knölen i bröstet. Hon blev naturligtvis orolig och ringde vårdupplysningen som rådde henne att söka till vårdcentralen. Där fick hon remiss till mammografin och det blev ytterligare en tid av orolig väntan innan hon blev kallad till undersökning.
– Knölen syntes först inte på mammografin men däremot hittade man en ny knöl i det andra bröstet, men det var en fettknöl.
Jessica fick åka hem och invänta provsvar från vårdcentralen och blev sedan ombedd att komma dit för att få besked.
– Jag tog med mig syrran och det är jag glad för. Knölen visade sig vara cancer, en vanlig tumör som satt i mjölkgången, och jag fick tid för operation.
Först tog man en tårtbit av bröstet, plus körtlar, och sen var tanken att det skulle bli strålning. Då fick Jessica besked om att cancern spridit sig till hela bröstet som opererades bort och istället för strålning blev det cellgifter.
– När jag levde med tumören mådde jag bra och såg frisk ut men sen såg jag cancersjuk ut, säger Jessica och fortsätter:
– Jag var sjukskriven och fick behandling större delen av 2012. Personalen på onkologen var helt underbara och det värsta var nog att tappa håret. Innan behandlingen hade jag långt hår ända ner till rumpan.
Hennes långa hår fick dock ny användning då Jessica skänkte det till Stockholms stadsteater.
Under cellgiftsbehandlingen var Jessica trött, illamående och hade ångest över hur det skulle sluta. Tanken på att kanske inte överleva och lämna två små barn var fruktansvärd, och maken Petri drabbades också av ångest.
– Han var ganska utlämnad med sin oro och ångest då allt kretsade kring mig och min sjukdom. Därför är det viktigt att även närstående får stöd och hjälp.
När Jessica var färdigbehandlad såg hon till att göra roliga saker tillsammans med familjen. Det blev resor, upplevelser och för två år sedan gifte hon sig med Petri som hon varit tillsammans med i 14 år. Vardagslivet har så sakta återvånt, och Jessica jobbar på skolan i Grillby.
– När jag blev sjuk arbetade jag i Bålsta, men fick sedan en fast tjänst här i Grillby. Det är skönt med närheten både för mig och barnen.
Jessica var tidigt klar med att hon ville ha en bröstrekonstruktion och fick information om implantat och olika alternativ. Valet blev en expanderprotest vilket innebär att man opererar in en protes bakom stora bröstmuskeln och huden på bröstkorgen. Efter operationen fylls protesen och expanderas till önskad storlek.
– Men protesen brast och jag fick sätta in ett mindre implantat.
För att brösten skulle se jämnstora ut ville Jessica även göra en utfyllnad av andra bröstet. Men då gick det åter fel. Läkaren tog fel implantat och hade missat att båda brösten skulle åtgärdas. Det innebar att Jessica fick vänta ytterligare tre veckor på ny operation.
Eftersom hon hade hade för lite underhudsfett fick man ta från en ryggmuskel för att fylla upp protesen. Därefter blev det ett nytt implantat.
– Jag vill känna mig hel som kvinna och jag har anmält felbehandlingen till patientskadeförsäkringen, säger Jessica och tillägger att nu väntar hon på ny tid för att göra en bröstvårta.
Den första operationstiden avbokades samma morgon som den skulle utföras och Jessica fick åka hem utan åtgärd.
– Nu får operationen vänta till nästa år eftersom vi bokat en utlandsresa i november.
Jessica måste äta medicin i tio år mot sin cancer och i slutet av oktober är det dags för en ny mammografi.
– Det kommer att vara jättejobbigt innan jag får svar från mammografin, men det är bara att gilla läget.
En ljusglimt med sjukdomen är att Jessica fått kontakt med sin pappas släkt i Norrköping. Jessicas pappa dog när hon var tre år och kontakten med hans släkt ebbade så småningom ut.
– När jag fick cancerbeskedet ville jag höra om det fanns bröstcancer i släkten och tog kontakt med en faster som blev jätteglad att jag hörde av mig. Och ingen av släktingarna har haft bröstcancer, men det har jag ändrat på, säger Jessica Gustafsson och ler lite.
Lukas och Ida har kommit hem från skolan och vardagsbestyren med läxor och middag tar vid. En alldeles vanlig vardag hos en familj i Grillby.
Fakta:
Varje år får drygt 7800 kvinnor i Sverige beskedet att de har bröstcancer. De flesta som får diagnosen är 60 år eller äldre – färre än drygt fem procent är yngre än 40 år. Som ung bröstcancerpatient befinner man sig i en annan fas i livet. Till exempel har många i gruppen små barn, eller en önskan om att få barn, och har andra funderingar än de som har familjebildningsfasen bakom sig.
I bröstcancerföreningen Kungsängsliljan i Uppsala län finns en grupp för yngre bröstcancerdrabbade, där de flesta är mellan 30 och 49 år.