Tiden lider och vintern är på väg

Textstorlek:

Frostvarning ända ner till det inre av Götaland. Nåja – på det småländska höglandet kan dom få vad dom förtjänar men det hindrar ju inte att den uppländska slätten också drabbas. När nu väghållaren och entreprenören satt ut sina röda reflexbandsförsedda vägpinnar mellan dikeskant och vägren indikerar det liksom ändå att vintern är på G. Gubben får svepa en fiberduk kring krukorna med rosenknoppspelargoner på förstutrappen och en annan duk över den sent satta potatisens mörkgröna blast.

I den bästa av världar skulle den kunna ge färskpotatis under senhösten och bli en delikatess att avnjutas till julbordets sill. Det återstår att se. Inför den stundande och förmodade första frostnatten står gubben med en aning av vemod i sinnet och betraktar den rabatt av rosenskära som liksom allt annat kom igång sent under sommaren men nu äntligen blommar rikligt och är översållad av knopp.

Beståndet beskattas rejält och det blir en präktig bukett som placeras på bordet framför tv-soffan och där blir ett konkurrerande blickfång till det första avsnittet av den nya dramaserien Ängelby.

Fru Skäringers rollfigur får ursäkta men när det visas oförklarligt dödade pojkar vid vägkanten i rutan dras stugfolkets blickar mot blomsterkvasten i stället.

Natten blev visserligen kall men frosten uteblev. Rosenskäran tog ingen skada och det finns hopp att ytterligare någon knopp ska hinna slå ut i full blom. Småfåglarna har likväl observerat att hösten kommit på allvar. En ettrig och enveten blåmes flyger in i den genomskinliga plastkulan som med en sugpropp sitter fast på köksfönsterrutan.

I kulan brukar det finnas fågelfrö men nu pickar den lille rackarn upprört på rutan och signalerar att här är det tomt. Talgoxarna flyger kring fågelhuset i bersån och gör ett likartat konstaterande och pockar på uppmärksamhet.

Som tur är står en halvfylld hink med frön kvar under bänken i tvättstugan och i den ligger dessutom sex fräscha talgbollar försedda med snören och allt. Lyckligtvis är hinken försedd med lock vilket hindrat mössens kalasande.

Att dom nu börjar göra tappra försök till intrång längs rören in under diskbänken är ett annat säkert tecken på vinterns snara ankomst.

Det är inte att komma ifrån att de halvvuxna husmössen är söta med sina runda öron och minimala pepparkornsögon. Dom mosas effektivt i den av gubben gillrade fällan efter att den mat som förvägrades dem ges till fåglarna. Stugans kvarvarande kattfröken bryr sig för tillfället varken om fåglar eller möss.

Hon agerar soffkudde minst 21 av dygnets timmar.

Vem kan säga om världen är ond eller god men tiden lider och någon med den.

 

Backis