Staten sviker småorterna

Textstorlek:

Det var säkert en chock för många att läsa nr 40 av Dagens Samhälle i förra veckan. Där avslöjades hur staten driver på urbaniseringen och utvecklingen med att statliga jobb försvinner från mindre svenska orter. Visst har många med egna ögon sett hur arbetsförmedling, skattekontor, försäkringskassa med flera statliga instanser lägger ner på mindre orter och flyttar till storstaden. Men att se det hela samlat och kryddat med siffror och statistik blev närmast överväldigande.

Sedan 2010 har 17 statliga myndigheter lagt ner 143 statliga arbetsplatser, enligt en genomgång i fackförbundet ST:s tidning Publikt. Och John Östh, forskare i kulturgeografi vid Uppsala universitet, har tillsammans med två medförfattare publicerat en studie av privata och statliga jobb i tre kommungrupper; storstäder, större kommuner och övriga.

Studien visar att det inte är staten som anpassar sig till ett privat näringsliv som lägger ner på mindre orter, utan att staten är en av de pådrivande faktorerna bakom den långsiktiga avfolkningen. Överhettningsproblemen i storstäderna är – enligt studien – skapade av staten.

När morgontidningen DN skrev om samma studie löd formuleringen: ”statliga jobb har flyttat från landsbygden – i högre takt än både privata företag och medborgare”. Anna Heed (C ), kommunalråd i Mora, krävde länge ett möte med finansdepartementet om skattekontorets planerade nedläggning på orten. ”Vi återkommer” var det svar hon fick. Under två år kämpade hon och kommunen för att hindra en avveckling, tyvärr förgäves.

En annan centerpartist, Per Åsling, riksdagsledamot och ordförande i skatteutskottet, menar att myndigheterna inte är i fas med politikens ambitioner och att generaldirektörerna fått alldeles för fria tyglar, vilket leder till ett försvagat Sverige. ”Koncentrationen till större orter är fullständigt oacceptabel”, slår han fast. Många lär hålla med.

Regeringen tycks inte helt ovetande om problemet. Civilminister Ardalan Shekarabi (S) har gett Statskontoret i uppdrag att ta fram en samlad bild för att framöver kunna styra lokaliseringen av statliga aktörer hårdare. Han hävdar att staten inte kan abdikera från sitt ansvar att finnas i hela landet. ”Staten ska hålla ihop vårt land, inte bidra till att splittra det”, slår civilministern fast. Det låter lovvärt, men vilket inflytande har Shekarabi när det verkligen gäller? Låt oss hålla tummarna för att han lyckas i sin ambition.

Det är ytterst rimligt att människor har likvärdiga livsvillkor oavsett var i landet de bor. Att sprida makten i samhället är en god ambition, som tidigare omfattas av breda kretsar inom politik och statsförvaltning. Kommunikation, service och utbildning bör rimligen vara utbrett över hela landet.

Bo Höglander