Minus och bock i kanten för plusgirot

Textstorlek:

I mångt och mycket glider ett årsskifte sådär lite lagom obemärkt vidare. Livet fortsatte i lite maklig och lagom takt efter att ha markerat skiftet med ett litet jack i skivan, ett sådant som ibland uppstod när man spelade upp musiken analogt och från vinyl. En och annan markering sker ändå, inte minst på det ekonomiska området och då inte alltid till det bättre.

Så meddelade till exempel storbanken Nordea ett antal av sina trognaste kunder att man upphör med det så kallade plusgirot från årsskiftet.

Men hallå och från jorden till månen och till riksbanken, finansinspektionen och riksdag, lagstiftare och domstolar och finansdepartement! Det fanns en gång ett postverk som tillika omfattade en bank och en verksamhet för transferering och betalningar människor emellan.

Verksamheten var visserligen statlig men hade upparbetats och finansierats av medborgare och användare, av dem som kommunalsvenska brukar kallas brukare. Postgiro kallades den och fungerade alldeles utmärkt trots den personalintensitet som krävdes innan datorernas intåg och digitaliseringen. Då såldes verksamheten till en storbank, privatiserades och läggs nu ner för privatpersoner av lönsamhetsskäl. Vet hut och fy och skäms!

Kontanthanteringen minskar, säger storbanken medan den håvar in miljardvinster och pröjsar bonusar. Inte att undra på eftersom bankerna nu för tiden inte vill befatta sig med kontanta medel och man frågar sig vad som kom först: Hönan eller guldägget?

Privatpersoner, småföretagare och ideella föreningar får allt svårare att hantera sina slantar i det vinstmaximerade systemet. Ska man sätta in en kollekt på förslagsvis 168 kronor upptagen i Sockenkyrkan vill banken ha nästan en tredjedel i avgift för se kollekter ska redovisas som dagskassa! Uttagsautomaterna dras in och insättningsautomater är väl snart något man bara kan få se i storstäder eller på film som numera kallas dvd.

Antalet bankkontor som hanterar kontanter har under de senaste fem åren minskat med snart sagt två tredjedelar och är nu nere i knappt sjuhundra. Det är hög tid att dom som makten haver, dom som ger banker tillstånd att bedriva bankverksamhet, så kallad oktroj, sätter ner foten och säger ifrån.

Fattar inte finansdruttarna att den som i affärsverksamhet sätter aktieägarnas intressen före kundernas håller på att såga av den gren i eken de själva sitter på? Storbankerna kommer då att dö dinosauriedöden och fossileras bak sina skrivbord av virke från hotade regnskogar medan mindre nischbanker som begriper att spadvända och gödsla sina örtsängar går en blomstrande framtid till mötes.

Det sker inte innan nästa årsskifte men tids nog…

Backis