Inga vanliga hattar i väninnornas ateljé

Textstorlek:

ENKÖPING Hatt spås att bli en av vårens heta trender. Det har väninnorna Gunnel Jansson och Mai-Brit Rosvall tagit fasta på. Sedan ett par månader tillverkar de bedårande huvudbonader, så kallade koaffer, i en källarateljé i Enköping.

Att skapa med händerna är ett gemensamt intresse hos Gunnel Jansson och Mai-Brit Rosvall i Enköping. När de gick i pension för några år sedan fick hobbyn ta mer tid i anspråk.

– Med familj och jobb har man inte tid, det fick komma sen, säger Mai-Brit, som njuter i fulla drag av pensionärslivet och att kunna ägna dagarna åt precis det hon vill.

Damerna lärde känna varandra på en bänk nere i hamnen för fyra år sedan. Det var sommar och de hyrde varsitt bord i Hamnmagasinet, där lokala hantverkare visar och säljer sina alster. Gunnel ställde ut sina takpannor med decoupage och Mai-Brit sina handgjorda smycken och tavlor.

– Vi satt och pratade och kände med en gång att kemin stämde, berättar Mai-Brit.

Hantverk var det givna samtalsämnet och det visade sig snart att båda var nyfikna på att testa ett nytt material.

– Vi hade länge gått och tänkt att vi ville gjuta i betong och bestämde att prova tillsammans. Så jag bjöd in Mai-Brit till min ateljé, säger Gunnel.

Sagt och gjort. Ateljén förvandlades till en betongverkstad och året därpå stod vännerna vid ett gemensamt bord i hamnboden och sålde gjutna verk i olika former.

Sommaren 2016 blir dock urvalet ett annat. Gunnel och Mai-Brit tröttnade på betong och ändrade inriktning, till ett betydligt pillrigare hantverk.

– Vi ville hitta något nytt och började spåna på alternativ, säger Gunnel, som under många år hade funderat på att göra hattar.

– Min mamma var sömmerska och gjorde även hattar. Jag minns när jag var liten och hon stod med kaffepannan och ångade för att forma tyget.

När så Mai-Brit en dag kom med idén att de skulle försöka sig på hattar, var Gunnel snabbt med på noterna. I höstas gick de en kvällskurs i konsten av tillverka koaffer, som är en mindre hatt eller hårprydnad.

Fyllda av inspiration åkte de hem och började formge egna små kreationer.

– Det är otroligt roligt. Vi går på second hand och loppis och handlar dekorationer, spetsar, knappar och fjädrar. Vi har slutat lämna bort gamla kläder, utan klipper sönder och använder tyget istället, säger Mai-Brit och ler.

Arbetet kräver en stor dos fantasi och lika mycket noggrannhet, intygar hon och visar in i ateljén där koaffer i skiftande färger och mönster står uppradade på ett bord. En för varje tillfälle.

– Man kan ha dem på bröllop, fest, begravning eller inom showbusiness. Vi brukar även ha dem till vardags ibland, säger Mai-Brit, som ofta får komplimanger när hon bär en koaff.

– Folk blir glada och man blir glad själv när man har den. Man känner sig lite uppklädd.

Kungligheter bär ofta vackra huvudbonader vid olika tillställningar, men bland den stora allmänheten är det mer sällsynt.

– Kvinnor vi träffar säger att de inte passar i hatt eller koaff. Men det är en vanesak, tror Gunnel.

Nu önskar de att fler ska få ta del av deras skapelser. En egen hemsida, marknader, prova på-kvällar och utställning finns med i planeringen. Mai-Brit och Gunnel har hittat sin nisch med ambitionen att bredda sina kunskaper på området.

– Vi ska börja göra slokhattar också. Det är en hattrend på gång och unga vill ha slokhattar. Koafferna har en något äldre målgrupp, säger Gunnel.

Visst kostar det att göra hattar, men det är värt varenda krona, enligt kompanjonerna.

– Som pensionärer kan vi unna oss att hålla på med det vi gillar. Och det ger mycket glädje tillbaka, menar Mai-Brit.

I helgen vankas symässa i Älvsjö för väninnorna, som tar med sig en lång inköpslista och hoppas återvända hem med tips och en knippe nya idéer.