Pingisveteraner utan åldersnoja

Här har ett gäng pingisveteraner samlats för match. Foto: Jan Å Johansson
Textstorlek:

Nyligen spelade världsstjärnan Jan-Ove Waldner sin sista pingismatch och nu kan han vända blickarna mot Heby. Här spelas nämligen veteranpingis varje onsdag där deltagarna är mellan 66 och 89 år. Den här dagen var det tio ”gubbar” som spelade men de skulle gärna se att fler kom.

Ping-pong, ping-pong. Bollarna flyger över de tre borden då dubbelmatcherna pågår. Varje onsdag träffas pingisveteranerna i Heby i gymnastiksalen i gamla skolan som byggdes år 1936.

Ledare och sammanhållande länk är Rune Nilsson, internt kallad för förbundskaptenen. Men han har inte varit med från början.

– Nej, det var Nils, Dammnisse, Pettersson och Yngve Edholm som startade detta år 1989. Tyvärr finns de inte med oss längre. Själv har jag hållit i de här träffarna sedan 2010, berättar Rune.

För dagen är elva man på plats och åldersspannet är normalt mellan 66 till 89 år. Men just denna dag har en ”yngling” smugit sig, Glenn Wenäll, 51 år.

– När jag började här var vi 16-17 gubbar men ett tag var vi bara mella åtta och nio man. Men det har tagit ny fart, vilket är roligt, tycker Rune.

Det är dock inte bara Hebybor som spelar utan här finns en deltagare från Enköping och tre ifrån Sala.

Dock är det få som varit aktiva bordtennisspelare. Ja, förutom Leif Andersson som representerat Tärnsjö bordtennisklubb.

– Jag flyttade till Sala 1972 och jobbade där från det att jag började till jag gick i pension. Ja, inte har man rört på sig så mycket, skrattar Leif.

Pingisveteranerna träffas tio gånger på vårterminen och tio gånger under hösten. Och det är dubbel som gäller – är antalet deltagare ojämnt kan det dock bli singelmatcher.

För att göra det hela rättvist delar man in deltagarna i två klasser – över och under 75 år.

– Vi spelar mellan halv två och fyra men det viktigaste är den sociala biten. Vi pratar skit och löser olika problem, ler Rune.

Men det blir också lite andra samkväm.

– Ja, efter höstens träffar blir det fika och efter vårens träffas vi och har medaljutdelning med kaffe och tårta. Det är kul att röra på sig och det är bra träning för koordinationen, tycker Rune.

Men de försöker också klämma in utbytesmatcher med veteraner från Bålsta. Hittills har Hebygänget varit i Bålsta två gånger och Bålstagänget har besökt Heby tre gånger.

Pong!

– Ja, hörs en stolt röst.

– Fick du med den där, frågar Tomas Engström som just dundrat in en riktig smash som inte står Waldner långt efter.

Jan Å Johansson