Lantbrukets sårbarhet drabbar hela samhället

Camilla Eriksson är forskare på SLU och jobbar med ett projekt om lantbrukets sårbarhet vid händelse av kris. Foto: Rose-Marie Eriksson
Textstorlek:

​Sverige har varit förskonat från större katastrofer som orsakar livsmedelsbrist. Men hur drabbas lantbruket i händelse av kris och klarar vi matförsörjningen? Det är något som Camilla Eriksson, forskare på SLU, Institutionen för stad och land, undersöker i ett projekt.

Även Sverige kan drabbas av naturkatastrofer, smittspridningar, längre elavbrott eller händelser som påverkar det säkerhetspolitiska läget.

Frågan är om lantbrukare kan upprätthålla sin produktion om olika insatsmedel inte går att få tag på?

– Syftet med projektet är att undersöka hur lantbruket skulle påverkas vid exempelvis bränslebrist, elavbrott eller stopp i foderimport, säger Camilla Eriksson.

Tillsammans med två studenter vid SLU har Camilla Eriksson gjort 20 intervjuer med lantbrukare på gårdar av olika storlek, inriktningar och produktionssystem.

– Samtliga är från Västra Götaland, och att jag valde just det länet är att där finns det en stor variation slättbygder med intensiv spannmålsproduktion liksom blandbygder med naturbetesmarker med höga naturvärden, säger Camilla Eriksson och fortsätter:

– De flesta jag pratat med tycker frågan om lantbrukets sårbarhet både är viktig och svår.

De senaste decenniernas snabba omvandling av jordbruket med ökad specialisering, ökad råvaruproduktion, ny högteknologisk utrustning och informationsteknik har skapat nya sårbarheter.

Förr kunde bonden själv laga sina maskiner men idag krävs experter som servar dem. De flesta spannmålsgårdar har också avtal om maskinservice.

Med tanke på de dramatiska förändringar som har pågått, och pågår, inom lantbruksnäringen är det viktigt att dokumentera lantbrukares erfarenheter. Både för deras egen skull och för samhället i stort.

– Det här projektet ska bidra till att fylla en kunskapslucka om vilka sårbarheter och vilken resiliens som finns inom den svenska livsmedelsproduktionen i händelse av kris, säger Camilla Eriksson.

Sårbarheten varierar beroende på produktion och hur långvarig krisen är.

Camilla Eriksson berättar att det handlar dels om korta störningar med elavbrott och avstängda vägar, ungefär som vid stormen Gudrun.

– Idag har de flesta lantbruk reservaggregat och man är inte lika känslig för elavbrott som tidigare, säger hon och fortsätter:

–  Korta kriser kan lantbrukaren ofta lösa och störst problem är leverans av foder, och här drabbas främst gris- och kycklingproducenter som har stora besättningar.

Vid långa avspärrningar kan det bli problem och det är svårt att se hur lantbrukare skulle klara sig. Frågan är om svenska lantbruk kan ställa om för att producera färdiga livsmedel till konsumenter utan importerade insatsvaror?

– Det är främst tillgången på diesel, handelsgödsel och bekämpningsmedel samt foder och utsäde som skulle orsaka stora problem.

Camilla Eriksson menar att det här synliggör hur långt vi kommit bort från lokala kretslopp. Idag importeras de flesta insatsmedel som produktionen är beroende av, som jordbruksmaskiner, reservdelar, foder, utsäde och bränsle.

Camilla Eriksson har jobbat på SLU sedan 2008 och disputerade för tre år sedan. Idag är hon forskare på heltid. Projektet med titeln ”Kan vi producera mat i händelse av kris? Sårbarhet och resiliens på gårdsnivå i svenskt lantbruk” körde igång i augusti förra året och pågår till och med januari 2018. Finansiär är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, samt Framtidens lantbruk, SLU.

– Jag tänker skriva en bok och vill sprida resultatet till berörda beslutshavare.

Målgruppen är i första hand berörda myndigheter, länsstyrelser och kommuner liksom lantbrukare och livsmedelsproducenter.

– Det riktar sig till hela samhället och huvuddelen av projektet handlar om hur lantbrukarna resonerar, säger Camilla Eriksson.