Gamla kunskaper ger giftfri mat

Inger Olausson är hortonom och trädgårdshistoriker och forskar om trädgårdsodlingens växtskydd i ett historisk perspektiv. Foto: Rose-Marie Eriksson
Textstorlek:

Hur hanterades sjukdomar och angrepp av skadegörare inom svensk trädgårdsodling före kemikalieboomen på 1940-talet? Det är något som trädgårdshistorikern Inger Olausson studerar i ett forskningsprojekt vid Kungliga Vitterhetsakademin. 

– Det här är ett längre perspektiv på ekologisk odling, och det historiska perspektivet har aldrig undersökts tidigare, säger Inger Olausson, som bor någon kilometer norr om Tobo, i Tierps kommun.

Inger Olausson är hortonom, trädgårds- och agrarhistoriker.

För två år sedan disputerade hon vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

– Jag har varit på SLU sedan 1990, men sen drygt ett år tillbaka är jag akademiforskare vid Kungliga Vitterhetsakademin och är placerad vid Linköpings universitet, säger hon.

Efter hortonomutbildningen har Inger Olausson arbetat med miljöfrågor, framför allt miljökonsekvensbeskrivningar, samt agrar- och trädgårdshistoria både vid Nordiska museets Julita och SLU.

– I mitt doktorsarbete vid SLU beskrev jag den svenska trädgårdsnäringens historia under åren 1900–1950. I studierna ingick herrgårdsträdgårdarna vid Krusenbergs gård söder om Uppsala och Antuna gård utanför Upplands Väsby, säger Inger Olausson.

Forskningen finns sammanställd
i boken En blomstrande marknad. Handelsträdgårdar i Sverige 1900-1950 med fyra fallstudier i Stockholms län (Carlsson Bokförlag 2014).

Inger Olausson fick också Stockholms gartnersällskaps hedersomnämnande för avhandlingen.

I pågående forskningsprojekt studerar hon trädgårdsodlingens växtskydd i ett historisk perspektiv.

– Intresset för odling av trädgårdsväxter utan användning av kemiska bekämpningsmedel ökar både inom yrkesmässig odling och inom fritidsodlingen.

Inger Olausson tror att mycken odlingskunskap föll i glömska då de syntetiska växtskyddsmedlen slog igenom under 1940-talet.

Exempelvis pågick forskning om biologisk bekämpning på 1930-talet, men den lades ner då de effektiva bekämpningsmedlen introducerades.

– Det dröjde flera decennier innan den forskningen återupptogs, då skadliga insekter visade sig bli resistenta mot exempelvis DDT.

Hon berättar att det var först på 1970-talet som biologisk bekämpning användes i större skala inom svensk växthusodling och att Sverige vid den tiden var världsledande inom detta område.

I sina studier konstaterar Olausson att en del metoder var vådliga både ur miljö- och hälsosynpunkt. Till exempel användes arsenik, cyanväte och kvicksilver, men det finns även exempel på äldre metoder som tillämpas inom ekologisk odling idag.

Olausson lyfter fram ett exempel från 1700-talet, då Kungliga Vetenskapsakademien utlyste en tävling ”Om bästa sättet att förekomma maskar på Fruktträn”.

Det handlade om att bekämpa frostfjärilslarver.

– Det vinnande förslaget presenterades av professor Torbern Bergman och gick ut på att remsor av näver sattes fast runt trädstammarna, tätades med mossa och beströks med tjära för att fånga frostfjärilshonorna då de försökte klättra upp i trädkronorna.

Inger Olausson berättar att idag saluförs klisterremsor som fästs runt trädstammarna för att fånga frostfjärilslarver.

Den tätande mossan har ersatts av skumgummi.

– Carl von Linné deltog i samma tävling och hans bidrag var att spruta insekterna med olja eftersom det täppte till deras andningsvägar. Att spruta insekter med olja är en metod som idag tillämpas inom ekologisk odling.

Inger Olausson har även funnit uppgifter om att fällor med öl användes för att fånga sniglar vid slutet av 1800-talet. En metod som rekommenderas av trädgårdsodlare än idag.

Hon menar att sett utifrån dagens kunskap om växtskydd kan många av de odlingsmetoder som tidigare tillämpades ha missgynnat sjukdomar och skadegörare.

– Idag vet vi exempelvis att samodling av olika växtslag kan gynna naturliga fiender till skadliga organismer. Blommande växter ökar förekomsten av blomflugor, som är en naturlig fiende till bladlöss.

Inger Olausson påpekar att det hon finner i äldre källmaterial kan behöva kopplas till dagsaktuell forskning om metoder för ekologisk odling och odling med mindre användning av kemikalier

Forskningsprojektet sträcker sig över fem år och det innebär mycket nätverkande och studier av en mängd olika källmaterial.

Slutresultatet kommer så småningom att presenteras i bokform.

Inger Olaussons kunskaper har också bidragit till nya uppdrag, och hon är ledamot av Kålrotsakademien som bildades förra året.

– Jag blev faktiskt kontaktad av initiativtagaren och det var jättekul. I slutet av förra året var det kålrotsprovning och vi provsmakade hela 29 olika sorters kålrötter.

Provningen var unik med kålrötter som odlats fram från fröer ur Nordiskt Genresurscentrum.

Kålrotsakademien har 18 ledamöter som tillsammans skapar ett forum för forskning, utveckling och entreprenörskap kring matkultur och kulturväxter.

Syftet är att återuppliva och utveckla den svenska kålroten, utomlands även kallad Swede.

Initiativtagare till Kålrotsakademien är Hans Naess och Martin Ragnar.

Akademien har valt kålroten som sitt signum för att denna kulturväxt, som är en korsning mellan kål och rova, uppstod i just Sverige.

– Idag finns inte utsäde till mer än ett fåtal av dessa sorter att köpa i handeln. För att de ska kunna säljas kommersiellt krävs mer provodling, och uppförökning av utsäde, och det tar tid, säger trädgårdshistorikern och forskaren Inger Olausson.