En hållbar energiuppgörelse

Textstorlek:

Energiöverenskommelsen mellan C, KD, M, MP och S är en framgång. För Sverige och dess framtid, för näringslivet och på lång sikt även för hushållen. Företag och hushåll ska kunna lita på en trygg energiförsörjning. Uppgörelsen är historisk så till vida att den är den första breda, blocköverskridande energiöverenskommelsen i Sverige.

Att Vänsterpartiet lämnas utanför avtalet förvånar knappast. Partiet driver en energipolitik som saknar realism och verklighetsförankring. Skattehöjningar är något av vänsterns patentmedicin på alla samhällsproblem, så även på energiområdet.

Tyvärr ställer sig även Liberalerna utanför uppgörelsen, vilket är beklagligt. Men i sak var det omöjligt att tillfredsställa partiets ensidiga kärnkraftskramande i en bred kompromiss. Alliansen står nu inte enad i energipolitiken. Å andra sidan är energifrågan avväpnad inför bildandet av en kommande Alliansregering efter 2018 års val. Uppgörelsen är tillräckligt bred för att hålla i flera mandatperioder.

Kärnkraften är politiskt neutraliserad i och med uppgörelsen. Beskedet att staten inte går in med medel i denna storskaliga och riskfyllda energiform är en stark signal till aktörerna på energimarknaden. Kärnkraft är ett dyrt sätt att koka vatten och energiformen är på sikt dödsdömd till förmån för sol, vind och vatten.

De miljövänliga energislagen får ett lyft i och med uppgörelsen: systemet med elcertifikat förlängs och ambitionsnivån för förnyelsebara energislag höjs. Elcertifikaten ger den förnybara elen förutsättningar att växa utan att statsbudgeten belastas.

Slopad anslutningsavgift för den havsbaserade vindkraften är en av flera Centerframgångar, liksom värnandet av den småskaliga vattenkraften. Dessutom aviseras en översyn av regler för att underlätta och förenkla för nya produkter och tjänster inom energilagring och småskalig elproduktion.

På strategisk nivå är uppgörelsen en efterlängtad framgång för Socialdemokraterna och statsminister Stefan Löfven, som har velat få till blocköverskridande överenskommelser ända sedan maktskiftet 2014. Att det kunde sys ihop ett avtal den här gången kan bl.a. bero på att regeringen inte först dissade oppositionen och dess förslag, utan i stället bjöd in till förhandlingar med öppet sinne.

Det finns ett antal politikområden som är särskilt viktiga för landet och där breda politiska uppgörelser är avgörande för stabilitet, trovärdighet och långsiktighet. Hit hör onekligen energipolitiken, men även säkerhets- och försvarspolitiken, skola/utbildning och migration/integration.

Om det nya öppna sinnelaget består i regeringskretsen kan detta vara en i raden av flera blocköverskridande överenskommelser i den breda politiska mittfåran.

Bo Höglander