Björn bytte ut mjölkkorna efter 113 år

Margareta och Björn Gustavsson ångrar inte att man bytte från mjölk- till köttproduktion 2013. ”Ibland saknar man närheten till djuren, då såg man till dom två gånger per dag och det är lite annorlunda nu, säger Margareta. Foto: Peter Ahlgren
Textstorlek:

I 113 år fanns det mjölkkor på familjen Gustavssons gård strax utanför Björklinge. Fast 2013 var det slut. Då gick det inte längre ekonomiskt. 

Åskan har precis dragit förbi men regnet trummar för fullt mot plasttaket på verandan utanför Björn och Margareta Gustavssons bostadshus på gården utanför Björklinge. Här har släkten drivit jordbruk i fyra generationer och mjölkkor har det funnits i 113 år.

Fast den tiden är förbi. Nobeldagen år 2013, det vill säga 10 december, skickades de sista mjölkkorna från gården.

– Blicken i kornas ögon kommer jag aldrig att glömma. Det kändes i hjärtat, säger Björn Gustavsson.

Hustrun Margareta Gustavsson, som inte jobbar på gården, instämmer.

– Det var med blandade känslor vi skickade iväg djuren, men omgivningen förstod. Familjen visste att det inte gick längre.

Att byta från mjölk- till köttproduktion var på sätt och vis ett måste. Efter att ha tagit över gården i etapper från sina föräldrar under 1980-talet hade man ett par bra år där siffrorna pekade åt rätt håll.

– Året efter jag tog över hela gården, 1989, var nog det bästa vi haft. Fast sedan gick det bara utför, säger Björn och visar med händerna hur lönsamheten sjönk.

När Björn Gustavsson under hösten år 2012 gick igenom bokföringen insåg han att man nått vägs ände.

Några onödiga utgifter kunde han inte hitta, byggnader och inventarier började bli slitna och behövde rustas upp och det var flera stora räkningar som behövde betalas för pengar som inte fanns.

– Det gick helt enkelt inte längre så vi beslutade att sluta med mjölken.

Fast då hade man redan, genom en släkting till Margareta, köpt in de första köttdjuren av rasen Hereford och den första kalven var född.

– Det var nog tur det. Den kalven är den mest ompysslade vi någonsin haft på gården, säger Björn med mycket allvar i rösten.

Nu är man inne på tredje året som renodlad köttproducent, men det har inte varit någon dans på rosor. Många mjölkproducenter som ska gå över till köttdjur måste bygga om sina stallar, men det behövde inte Björn.

Gården är också självförsörjande på grovfoder och spannmål och köper bara in mineralfoder och salt.

– Det blev ändå betydligt dyrare än vad jag hade räknat med. Visserligen halverade vi elkostnaden men istället gick det exempelvis åt mer diesel.

Många köttdjursproducenter, men inte Björn, köper in kalvar från mjölkproducenter men det är det brist på. Enligt ännu inte offentliggjord statistik minskar antalet mjölkgårdar i Sverige i allt snabbare takt och är antagligen för första gången under 4 000. Antalet mjölkdjur har också minskat med två till tre procent.

Det tar tid att bygga upp en besättning med köttdjur. Man brukar räkna med cirka två år från att en kalv föds innan den är redo för slakt men hos Björn tar det längre tid än så.

– Här får dom bara grovfoder. Köttet blir bättre då.

Fast även om omställningen inte var så enkel som de kanske hade trott och trots att det var tungt att göra sig av med mjölkkorna verkar Björn nöjd över att ha satsat på köttdjur istället.

– Ärligt talat har vi fått ett nytt liv.

Han har också, från oväntat håll, fått gott betyg på sitt kött.

– Sonhustrun var i Sturegallerian och i en köttbutik hängde det entrecôte med en skylt där det stod ”Björn Gustavsson” med stora bokstäver. Så någonting har man väl gjort rätt i alla fall, säger han och ler nöjt.

Peter Ahlgren

 

Fakta köttkonsumtion 

Konsumtionen av kött stiger i Sverige och det gäller framförallt nötkött. År 2001 var den totala förbrukningen av kött cirka 75 kilo per person, varav nötkött stod för 21,5 kilo. 2015 hade siffran stigit till 87 kilo, respektive 36 kilo nötkött. Total förbrukning inkluderar delar vi normalt inte äter, som senor och stora ben. Det finns inga officiella siffror på hur mycket kött vi konsumerar men Livsmedelsverket beräknar det till cirka 50–55 kilo per år.

Källa: Jordbruksverket och Livsmedelsverket