Lyckat år för vitryggen

Kristoffer Stighäll är ansvarig för projekt vitrygg.​
Textstorlek:
Annons:

Uppland Sedan 1990-talet har det satts ut vitryggiga hackspettar i Uppland och sakta men säkert verkar stammen repa sig. I år lyckades två par få fram åtta ungar, något av ett rekord.
Man har också gjort iakttagelser av hackspettarna i angränsande län och på flera ställen längs kusten.

För hundra år sedan var den vitryggiga hackspetten en vanlig syn i svenska och uppländska skogar. Fast i takt med att lövskogarna försvann blev hackspetten allt ovanligare för att vid mitten av 2000-talet bestå av ett fåtal fåglar. Hackspetten räknas som en så kallad paraplyart, vilket förenklat innebär att om den gynnas gynnas mängder av andra arter som trivs i samma miljöer. Redan i mitten av 1970-talet startades därför ett projekt för att rädda den vitryggiga hackspetten, bland annat genom utsättningar i Uppland.

– Uppland är lövrikt med mycket björk och asp. Hackspetten fanns därför här under lång tid och här fanns de också kvar längst när arten blev akut hotad, säger Pär-Ola Borgestig på länsstyrelsen i Uppsala län.

Länsstyrelsen arbetar aktivt, precis som flera skogsbolag och stora skogsägare, med att skapa bra förutsättningar för den hotade fågeln. Framförallt genom att röja gran och återskapa lövskogar samt genom att se till att det finns död ved i skogen där vitryggens basföda, insekterna, trivs.

I år har det satts ut sammanlagt elva vitryggiga hackspettar i Sverige. Sex av dem, fyra hannar och två honor, sattes ut i ett område i Uppland där man sett en vild omärkt hona.

– Under hösten och vintern såg vi att det kom in vitryggar från Ryssland och Finland. Förhoppningen är nu att hon ska stanna och att tycke ska uppstå, säger Kristoffer Stighäll, projektledare för rädda vitryggen på Svenska Naturskyddsföreningen, SNF.

2016 har varit ett lyckat år för den vitryggiga hackspetten i Uppland. Två par lyckades få fram åtta ungar.

– För oss är det en jackpott och tyder på att de trivs väldigt bra. Normalt får ett par två eller maximalt tre ungar, säger Kristoffer.

Det har också gjorts iakttagelser av vitryggig hackspett som visar att fåglarna sprider sig.

–I år är första gången vi sett det men vi har observationer av både ungfåglar och fåglar österifrån
i Dalarna, Gästrikland, brandfältet i Västmanland och på flera ställen längs Upplandskusten vilket är oerhört glädjande.

Det är dock långt, långt kvar innan faran är över. Det behövs ungefär 100 häckande par för att en art ska anses som livskraftig på egen hand. SNF har som etappmål att komma upp i 20.

– Vi är på rätt väg men det är sjukt långt kvar bara för att nå etappmålet, säger Kristoffer Stighäll.

Fast han är trots det förhoppningsfull inför framtiden. Intresset för att skapa lämpliga biotoper, det vill säga lövskog, har ökat markant sedan han blev projektledare 1995.

– I början kände vi oss rätt ensamma men nu kommer det en ny viktig partner i stort sett varje år som avsätter och ställer iordning mark för hackspettarna.

Peter Ahlgren

Annons: