Marmakonstnär som målar i medvind

Det går bra för Stefania Imisidou nu. Hon fick nyligen Ungdomens kulturpris av Älvkarleby kommun, haft flera utställningar i Gävle och har fått flera beställningar av målningar. Fast 20-åringen tar det hela med lugn. – Jag är en tyst och lugn person. En sådan där som helst sätter sig längst bak i klassrummet och inte säger så mycket. Foto: Peter Ahlgren
Textstorlek:

Marma Ungdomens kulturpris, utställningar och beställningar. Det mesta går Stefania Imisidous väg just nu. Med sina uttrycksfulla oljemålningar har hon målat sig in i mångas hjärtan.

Tidigare i år tilldelades Stefania Imisidou Ungdomens kulturpris i Älvkarleby kommun. Sedan gick saker och ting fort. Hon har ställt ut på Centralteatern och Folkets hus i Gävle och berättar, utan att avslöja någonting, att det nog är fler utställningar på gång.

– Det har hänt mycket och det har gått så snabbt, säger hon på sitt typiskt lugna, eftertänksamma sätt där vi sitter i trädgården i Marma och blir bjudna på saft, kakor och kaffe av mamma Pirjo.

Kulturpriset innebar en mindre prissumma, 3 000 kronor, som satts undan på banken och antagligen kommer väl till hands nu när 20-åringen håller på att ta körkort. Fast betydligt viktigare än pengarna är att hennes namn blev känt.

– Det är inte lätt att hitta ställen att ställa ut på så priset öppnar dörrar, säger Stefania.

Kultur och konst har alltid funnits i hennes liv, även om vare sig mamma eller pappa målar. Ritat har hon gjort sedan hon var liten.

–Då var det mest blyerts och sedan gick jag över till kol. Jag tycket fortfarande om att teckna med kol, jag gillar skuggorna, men det är olja som är favoriten.

Stefania Imisidou kommer från en mångkulturell bakgrund. Förutom familjerötter i Finland och Cypern har hon dansat peruansk dans sedan nioårsåldern vilket fört henne ut i Europa på dansuppvisningar i olika länder.

Själv är hon född och uppvuxen i Stockholm, där hon tog gymnasieexamen med inriktning mot bild och form förra året. Det var också då hon flyttade till Marma. Något Stefania inte ångrar.

– Det känns så fantastiskt lugnt här, helt annorlunda jämfört med Stockholm.

Lugnet betyder mycket för Stefania och hennes skapande. Hon berättar att hon inte kan få någon inspiration om hon är stressad eller trött.

Inspiration får hon oftast av människor, vilket är hennes favoritmotiv. Stefania berättar att hon gärna betraktar folk för att få en idé om vilka de är och vart de är på väg. Något hon sedan använder i sitt skapande.

–mAtt måla människor är fascinerande. Det behövs så lite för att ändra intrycket man får av en människa på en målning. Förändrar jag en liten, liten detalj i ett ansikte så blir känslan en helt annan.

Som konstnär och framförallt ung konstnär är det svårt att livnära sig på skapandet. Det är heller ingenting Stefania, som jobbar som timanställd städare, ens tror är möjligt.

– Det är klart att det är en dröm men man får nog jobba vid sidan om. Det får heller inte bli ett tvång med målningen.

Peter Ahlgren