Sänkt hastighet räddar livet på vägarbetare

Fredrik Hammargren är beläggningsarbetare på Peab Asfalt. Han är alltid medveten om trafiken men just det här jobbet tycker han inte är farligt.
Textstorlek:

Länet Vägarbetare har ett otacksamt yrke. De får skäll för att dåliga vägar inte repareras och de får skäll när de åtgärdas för då är de i vägen. Det kan dessutom vara ett farligt och tungt arbete.

Nu är det sommar och många stressade bilister svär eder över alla vägarbeten. Och är det inte vägarbetena man retar upp sig på så är det den bitvis dåliga standarden på vägarna. Gunnar Dryselius som är projektledare på Trafikverket och ansvarar för beläggning och avvattning av vägarna i Uppsala län, suckar igenkännande.

– Det är vanligt med skäll. Folk skäller för att vägarna är dåliga och sedan när vi är där och åtgärdar får vi skäll för att vi är i vägen. Det händer visserligen att vi får tack men det är ovanligt.

Att i stort sett alla vägarbeten utförs på sommaren, när mängder av semesterfirare befinner sig på resande fot, är ett nödvändigt ont.

– Det funkar inte att lägga asfalt när det är kallt och vi får inte det heller. Helst ska temperaturen i luften inte vara lägre än fem plusgrader och det får inte vara tjäle i marken. Varm asfalt och snö är ingen bra kombination, säger Gunnar Dryselius.

Det statliga vägnätet, som är Trafikverkets ansvar, är drygt 300 mil långt i Uppsala län. Årligen utför man mellan 40-50 olika beläggningsåtgärder på olika platser. Det gäller då inte grusvägar utan bara vägsträckor med asfalt eller betongbeläggning. Eftersom pengarna är begränsade måste man prioritera. Man inspekterar därför vägarna och utför mätningar av exempelvis spårdjup för att avgöra vilka vägsträckor som behöver åtgärdas. Sedan upphandlar Trafikverket själva arbetet.

Vägarbetare är en utsatt yrkesgrupp och då handlar det inte bara om att jobba i skyddskläder i gassande solsken och med 170-gradig asfalt utan det är vi bilister som utgör den största arbetsmiljörisken. Årligen skadas och ibland dödas också flera vägarbetare.

– Tänk dig att skrivbordet du jobbar vid står ute i vägbanan och bakom dig far trafiken förbi. Så ser vår arbetsmiljö ut, säger Gunnar Dryselius.

Han förstår att det kan vara irriterande med vägarbeten i sommartrafiken men ber bilister att ha lite förståelse.

– Tänker man på att vi jobbar för att man ska komma fram säkert och tryggt kanske man kan stå ut med ett par minuters väntetid vid ett vägarbete. När vi utför åtgärder på en vägsträcka så behöver vi ju dessutom inte komma tillbaka dit på många år.

Det stora problemet är hastigheten. Allt för få bilister respekterar hastighetsgränserna och det är också då de allvarliga olyckorna inträffar.

30 kilometer i timmen är den gräns som Trafikverket satt upp förbi vägarbetsplatser.

– Även om hastigheterna sänks så kommer vi aldrig att helt kunna undvika olyckor, men blir man påkörd i 30 kilometer i timmen så ska man i alla fall inte behöva dö, säger Magnus Lockner som är avdelningschef för Peab asfalt, mellersta regionen.

Han var själv med om en olycka i början av 1990-talet när hans jacka fastnade i en passerande bils backspegel.

Den gången gick det bra men årligen sker flera hundra olyckor där vägarbetare skadas och minst någon omkommer också varje år.

För att komma tillrätta med problemet med de höga hastigheterna försöker man i görligaste mån helt skilja vägarbetarna från trafiken. Fast det är inte alltid det går. Då försöker man istället att sätta upp fysiska hinder som tvingar bilisterna att sänka farten, som farthinder och chikaner.

Det gör också att arbetsmiljön för vägarbetare förbättrats.

– Min uppfattning är ändå att arbetsplatserna är säkrare idag än för 20 år sedan, säger Magnus Lockner.

– Det är visserligen mer trafik idag och stressigare tempo men vi har andra lösningar nu som sänker hastigheten jämfört med hur det var förr.