Allt fler nyfikna på att gå med i andelsjordbruk

Karin och Anders Berlin driver andelsjordbruk på Ramsjö gård utanför Björklinge där man varje år också tar emot volontärer från hela världen som vill lära sig mer om odling. Foto: Peter Ahlgren
Textstorlek:

BJÖRKLINGE Konsumenten betalar en summa pengar till lantbrukaren varje år för en del av skörden, oftast grönsaker. Det kallas för andelsjordbruk och sprider sig sakta men säkert över världen. I Uppsala län är det dock bara Ramsjö gård som odlar enligt konceptet. Fast länsstyrelsen planerar en kurs för intresserade lantbrukare. 

Det är en vacker förmiddag och solen leker sensommaraktigt i träden på Ramsjö gård strax utanför Björklinge. Det här är förmodligen Uppsala läns enda andelsjordbruk. Ett koncept som vinner mark i världen och sakta men säkert blir vanligare även i Sverige. De första andelsjordbruken startade i USA på 1980-talet och det var också där som Anders och Karin Berlin fastnade för idéen. År 2000 eller 2001 startade man också sitt andelsjordbruk.

– Ur ett svenskt perspektiv var det ett nytänk med en kooperation mellan producent och konsument, säger Anders Berlin.

Grundtanken är enkel. En lantbrukare erbjuder intresserade konsumenter andelar. Mot en summa pengar, som betalas i förskott, får denne en del av skörden och delar då också risken med ett dåligt år.

På det sättet tas fördyrande mellanhänder bort och både odlaren och konsumenten gör en bra affär genom att odlaren får bättre betalt för skörden och konsumenten får tillgång till färska, lokalt producerade råvaror.

– Om man tittar på fördelningen av det pris konsumenten betalar i butik så går en liten del till producenten, bonden, medan mycket går till mellanhänder och butiken, säger Anders och fortsätter:

– Andelsjordbruket gör det möjligt att överleva på en sådan här liten enhet samtidigt som konsumenten får färska lokalproducerade grönsaker till ett bra pris.

Ramsjö gård är med dagens mått mätt liten. Gården består av 50 hektar odlingsmark och 12 hektar skog. Fram till Anders och Karin tog över gården i mitten av 1970-talet bedrevs här ett traditionellt småskaligt jordbruk i form av självhushållning med några djur.

Gården blev helt ekologisk 1989 och under 1980-talet började man odla något som är relativt ovanligt i de uppländska lerjordarna; grönsaker. Under många år sålde de sina grönsaker till flera stora butiker, skolor, restauranger, storhushåll och direkt till konsumenter på olika marknader och event runt om i Uppland.

– Det har funnits flera olika initiativ genom åren där vi gått ihop med andra odlare för att erbjuda handlare och konsumenter alternativ men de har gått i stöpet allihop.

Andelsjordbruket tycker paret dock fungerar genom att man får bättre betalt för grödorna samtidigt som konsumenten får ett bra pris och blir delaktig i odlingen.

När man startade andelsjordbruket i början av 2000-talet var det svårt att nå ut med information om verksamheten. Man hade inte tid att marknadsföra sig men under 2003 och 2004 lossnade det.

– Under 2003 skrev tidningen om korgarna och 2004 gjorde SLU en studie här. Då blev det ett väldans drag. Folk ringde konstant hela tiden och var nästan arga för att vi inte marknadsfört oss.

Nu lever man på verksamheten, även om Anders och Karin understryker att det inte är någon dans på rosor. Grönsaksodling innebär mycket arbete.

– Det här är också en fråga om livskvalitet. Jag känner alla mina kunder och det gör det så mycket roligare, säger Karin.

I dag levererar man grönsaker till drygt 300 personer i trakten. De flesta kommer och hämtar sin korg på gården och får då också en inblick i hur odlingen går till. Alla medlemmar är också inbjudna att ta direkt del i odlingen genom att komma ut och hugga i ute i landen. Något som inte är ovanligt.

– Allt fler frågar sig var maten egentligen kommer ifrån och hur kvaliteten är. Med andelsjordbruket får man en direktkontakt med bonden, något som de flesta älskar, säger Anders.

Att vara andelsägare innebär också att man får vara med på möten där man diskuterar vad som ska sås under den kommande säsongen samt föreslå eventuella nya grönsaker.

– Medlemmarna har också en stående inbjudan att komma hit och plocka bär och frukt till självkostnadspris i en medlemsskogsträdgård som vi håller på att bygga upp.

I dagsläget är Ramsjö gård antagligen den enda gården i länet som driver ett renodlat andelsjordbruk. Fast Anders menar att det skulle kunna passa fler lantbrukare på framförallt mindre gårdar.

– Det gäller att odla en produkt som inte behöver förädlas allt för mycket. Grönsaker fungerar därför bra, kött kan säkert också fungera men med spannmål och mjölk är det nog svårare.

– Däremot kan det vara någonting att testa om man funderar på att börja med lantbruk eftersom man får pengarna i förskott. Det behövs heller inte så mycket maskiner om man håller det småskaligt i början.

I Sverige ser man ett ökat intresse från centralt håll för andra sam-arbetsformer inom mathushållning, som exempelvis andelsjordbruk. Länsstyrelsen i Uppsala kommer någon gång mot slutet av 2016 eller början av 2017 att anordna en kurs för lantbrukare som är intresserade att lära sig mer om just andelsodling.

– Andelsodling är något nytt och okänt för de flesta som vi tycker är intressant för trädgårdsnäringen, säger Christel Benfalk vid enheten för landsbygds-utveckling vid länsstyrelsen i Uppsala.

I vissa delar av landet, framförallt i de södra delarna, är företeelsen betydligt mer vanlig än här.

– Vi hoppas det kommer igång hos oss också. Vi har inte mycket frilandsodling och det rimmar väl med konceptet lokalt och närproducerat.

Den uppfattningen delar Anders och Karin. Ett utökat andelsjordbrukande skulle kunna betyda en återgång till gamla tiders familjejordbruk på små gårdar där man producerar allt från grönsaker till ägg och kött för att erbjuda konsumenten en helhet med lokalt producerade produkter.

– Det skulle kunna fungera som en tillbakagång till Sörgårdsidyllen. Man har några mjölkkor, får, grisar och höns som går på gården, säger Anders.

Peter Ahlgren