Bråda tider för Hasse

Textstorlek:

​Hasse Lagenius från Vattmyra är en av Sveriges cirka 200 svampkonsulenter. Goda svampår som detta är människors intresse för svamp extra stort och en svampkonsulents fritid är minst sagt fulltecknad.

Annons:

Som svampkonsulent håller Hasse Lagenius kurser, exkursioner och studiecirklar.

– Tidigare anlitades vi svampkonsulenter ofta av Giftinformationscentralen vid eventuella svampförgiftningar men nuförtiden utbildar de egen personal, berättar han.

Som barn tillbringade Hasse Lagenius mycket tid i skogen tillsammans med sina svampintresserade föräldrar. I tonåren tyckte han att svamp och skog var larvigt och intresset falnade.

Men det väcktes till liv när han som tjugoåring var på fjälltur tillsammans med en flickvän.

– Vi kunde livnära oss på svamp och fisk en hel vecka och det var det som fick mig att återvända till svampskogen, berättar han.

Intresset växte sig så starkt att han på 2000-talet utbildade sig till svampkonsulent vid Umeå universitet.

I söndags, 4 september, var det Svampens dag och Hasse tillbringade helgen på Risöns lägergård som ligger i Florarnas naturreservat.

Som ledamot av STF norra Roslagens styrelse deltar han i föreningens årsmöte. Mötet kombineras, under ledning av Hasse, med svampplockning och tillagning av densamma.

Ordförande Ingrid Nylund Olsson är glad över att hon denna helg har lärt sig att känna igen blodriska.

– Hasse är vår egen svamp-expert och en stor tillgång i vår förening, säger hon.

Hasse hummar lite. Någon expert vill han inte kalla sig men de övriga i styrelsen verkar tycka att han är väl ödmjuk.

– Det är mycket få svampar som han inte kan namnet på, säger Ingrid Nylund Olsson.

Att identifiera svampar är inte så svårt som många tror. Grundläggande är att känna igen våra farligaste giftsvampar. Vit flugsvamp, lömsk flugsvamp, toppig giftspindling och stenmurkla är potentiellt dödliga och orsakar ofta kraftiga skador på lever, blodkroppar och njurar.

– Man ska heller aldrig äta vita svampar med vita skivor eller bruna svampar med bruna skivor, säger Hasse Lagenius.

Ytterligare en användbar regel är att alla taggsvampar och alla soppar utom två är ätliga. Dessa är den giftiga djävulssoppen och den oätliga gallsoppen.

– Djävulssoppen växer bara på Gotland så den är inte så svår att undvika men gallsoppen hittas i stora delar av landet. Den är inte giftig men smakar väldigt illa.

När man kommer hem med skivlingar i korgen är det förnuftigt att börja med att bestämma om svampen i fråga är en riska eller en kremla.

– Om man bryter av foten på en riska blir brottet alldeles rakt medan en kremlas fot liksom strimlar sig vid brottet, förklarar Hasse.

När man väl konstaterat om skivlingen är en riska eller en kremla är det avsevärt lättare att hitta rätt svamp i litteraturen.

– Jag rekommenderar främst Pelle Holmbergs svampböcker och det finns också en alldeles utmärkt app för av Michael Krikorev.

Att använda sig av äldre svampböcker avråder han å det bestämdaste ifrån.

– Forskningen går framåt hela tiden och uppgifterna i de äldre böckerna är i många fall inaktuella.

Äldre kokböcker är det dock fritt fram att använda.

– Bara man kontrollerar att svampen i recepten är godkända enligt ny litteratur hittar man massvis med spännande recept i de gamla böckerna.

Hasse Lagenius har flera favoritsvampar. På plats nummer ett kommer mandelriskan.

– Den doftar som en tunna salt sill och när den tillagas med dill är det svårt att avgöra om man äter skaldjur eller svamp, berättar han.

Denna helg är Hasse i Söderhamn för årets riksträff tillsammans med medlemmar i Svampkonsulenternas riksförbund, och på söndag leder han en studiecirkel för nybörjare i Hargshamn.

Hasse Lagenius tycker att människors intresse varierar och tror att det har att göra med tillgången på svamp.

– Goda svampår verkar fler vilja ut i skogarna och plocka.

I år är intresset stort och studiecirkeln I Hargshamn fulltecknad sedan länge.

Maria Loboda

Annons: