Flerfaldig SM-medaljör med tömmen rätt i hand

Anita Eckebring har tävlat i 23 Bruks-SM och här kör hon ett träningspass tillsammans med nordsvensken Bris. Foto: Rose-Marie Eriksson
Textstorlek:

På söndag är det rustat för DM i brukskörning och -ridning på Dalby Tunaborg utanför Uppsala. 
En given deltagare är Anita Eckebring som är flerfaldig svensk och nordisk mästare i brukskörning med häst och vagn.

 

– Det är alltid JUF som arrangerar DM och nu är det tionde året tävlingarna arrangeras hos Claes och Lena Löfgren på Dalby Tunaborg, säger Anita Eckebring.

Hon tar emot hemma på gården i Härnevi Äs där hon bor med tvillingsyster, barn och hästar.

– Vi bör värna om våra inhemska raser, och den nordsvenska brukshästen samt Gotlandsrusset är utmärkt som rid- och körhäst, säger Anita Eckebring.

Hästar har funnits med sedan barnsben och brukskörning började Anita Eckebring med för 24 år sedan, 1992, då hon deltog i sitt första DM. Hon knep en andra plats och kvalade därmed in till sitt första SM 1994. Sen har det rullat på kan man säga.

I år var det 23:e året som hon tävlade i SM i brukskörning vilket resulterade i flera medaljer. Anita har tagit hem medaljer i olika valörer även i de Nordiska mästerskapen i Sverige, Norge och Danmark samt tävlat på Åland. Hon har även tävlat i skogskörning och bruksridning.

På söndag, 4 september, är det alltså dags för ett nytt DM i brukskörning och bruksridning där tre av Anita Eckebrings hästar kommer att delta.

– Zesam är bästa hästen men jag kommer att köra Bris, säger Anita Eckebring och hämtar nordsvensken från den intilliggande hagen.

Hon leder in honom i stallet där han borstas innan arbetsselen ska på. Ett tungt arbete, särskilt med tanke på Anitas handskada efter en arbetsplatsolycka för sju år sedan. Då fick hon in tryckluft i vänsterhanden och vävnaden under huden sprängdes sönder.

– Det har varit en utdragen process, bland annat med försäkringsbolag, och det är inte klart än, säger Anita som kämpar på med jobb trots smärtor.

Energin hämtar hon genom sina hästar och Anita älskar att träna och att tävla.

– Jag är rena nörden, säger hon med ett skratt och leder ut Bris till fältet där de ska träna olika tävlingsmoment.

Bris står still medan Anita spänner för vagnen och tar plats på kuskbocken medan hon förklarar vad brukskörning handlar om.

– Tävlingsbanan byggs upp med hinder och svårigheter som kan liknas vid hur dåtidens hästkörning gick till.

Hästen måste exempelvis kunna stå still i både med- och motlut så länge kusken kräver det. Den måste också passera och gå över olika hinder som kan dyka upp i naturen.

– Det kan vara vattenfyllda diken eller fladdrande föremål, säger Anita medan hon backar in ekipaget mellan två pinnar, likt en smal port, som både kräver koncentration och precision.

Ett moment består av att träffa en liten platta med valfritt bakhjul, något som Bris och Anita klarar utan problem.

Hon kör ett varv och backar sedan till Bris vid en lastbrygga med exakt avstånd mellan vagn och brygga.

Anita berättar att hon har högt säkerhetstänk och har fullständig koll på häst och bana.

– Domaren går med under tävlingen och har koll på allt, från att vagnen spänns för tills banan är avklarad.

Banan bestär av 12–14 hinder som deltagarna ska ta sig förbi på viss tid.

Fel utförda uppgifter, vägringar och tidsfel leder till straffpoäng. I vissa fall till och med uteslutning.

– Den som tar sig genom banan med så få straffpoäng som möjligt vinner. Det handlar om lydnad, samspel och precision, säger Anita Eckebring och klappar om Bris efter ett felfritt träningspass.