Halvvägs till valet

Textstorlek:
Annons:

I september 2018 är det val igen. I decennier har regeringsfrågan varit avgörande i valen då två politiska block tävlat om makten. Men nu luckras den traditionella höger-vänsterskalan upp och helt nya dimensioner gör sig gällande i den politiska debatten. Det talas inte längre enbart om en höger-vänster-skala utan också om en axel med liberaler på ena kanten och traditionalister på den andra. Genast blir bilden mer komplex.

Se bara hur Moderaterna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet i migrationspolitiken anammat Sverigedemokraternas linje. Och Liberalernas förslag i måndags om ett stopp för nya religiösa friskolor går i samma riktning. Föga liberalt, alltså.

Jan Björklund har dock rätt när han anser att SD bör kallas till de flerpartisamtal som statsministern bjuder in till. Att lämna riksdagens tredje största partiet utanför med hänvisning till dess bakgrund klistrar bara en onödig martyrstämpel på SD. Vilket parti har inte skuggor i sitt förflutna? Stefan Löfven samarbetar ju friskt med kommunisternas gamla parti och samtal är inte samma sak som att göra upp om politiken.

Miljöpartiet försökte länge balansera mellan blocken men har nu gått all in i rollen som regeringsparti. Efter allvarliga svek på MP:s hjärteområden – miljö och migration – dräneras partiet på väljare och närmar sig riksdagsspärren. Från andra hållet avancerar Feministiskt initiativ, Fi, som siktar över spärren 2018 genom att bland annat locka just missnöjda miljöpartister.

Ett begrepp som stökar till det politiska landskapet är identitetspolitik, omhuldat av vissa feminister, hbtq-personer och så kallade anti-rasister. Nyligen klargjorde en falang inom SSU att vita inte var välkomna på deras möten, en sorts perverterad anti-rasism som slog över i sin motsats.

Identitetspolitikens fans tror att bara någon med samma erfarenheter och bakgrund som den egna gruppens kan företräda dem. Det är rena motsatsen till representativ demokrati, där personer väljs utifrån politisk uppfattning, inte egenskaper som kön, etnisk härkomst, hudfärg.

En annan avgörande dimension som experterna talar om i politiken är konflikten mellan stad och land eller mellan centrum och periferi. Den göds av en tilltagande urbanisering och centralmaktens stundtals flagranta brist på för-ståelse för landsbygdens invånare och viktiga näringar.

Samtidigt märks ett uppvaknande hos medvetna individer i både stad och land vilka prioriterar kvalitet, sunda råvaror i maten och mer tid med familj och vänner.

Man gör upp med slit-och-släng-mentalitet och väljer en medveten, grön livsstil. Det parti som förmår kanalisera dessa strömningar kommer att göra ett bra val hösten 2018.

Jag tror och hoppas att det blir Centerpartiet.

Bo Höglander

Annons: