Klippare i fårfint hantverk

Textstorlek:

Erik Uhlås från Örbyhus har klippt får i över 20 år.
Vår och höst är högsäsong och Erik far runt mellan gårdar i Uppland och närliggande län.
Den här dagen har han rest till Söderön där han ska klippa en liten besättning Åsenfår.

Fårklippare är ett ovanligt yrke. Erik Uhlås har endast nio uppländska kollegor och tre av dem är nära släktingar.

– Min pappa och mina två bröder är också fårklippare och vi samarbetar en hel del, berättar han.

Hantverket har Erik Uhlås lärt sig av sin pappa och sin farfar. Han har också utbildat sig vidare både i Sverige och utomlands.

– Sverige är en liten fårnation så det har känts både roligt och viktigt att åka utomlands för att lära mer, förklarar han.

En hel del tävlingar i fårklippning har det också blivit genom åren. Erik Uhlås har bland annat representerat Sverige i VM.

Denna mulna förmiddag i slutet av september befinner sig Erik Uhlås på den lilla gården Skarphägnaden i Yttersby. Här håller Tommy Hallberg, tillsammans med sin granne Clas Kalén, en liten besättning Åsenfår. I dag är det dags för de 16 tackorna att bli av med sommarullen.

Erik Uhlås står i ett utrymme under tak som de båda fårägarna har förberett.  Golvet är noga sopat och en skiva med ruggad yta är utlagd.

– Skivan är till för att fåren inte ska halka när jag klipper dem och att golvet är rengjort är viktigt för att fårägaren ska kunna sälja ullen, berättar Erik.

För att han ska få rum med sin utrustning måste takhöjden på klipplatsen vara minst två och en halv meter. Höjden krävs för att han ska kunna montera stativet som hör till den eldrivna klippmaskinen.

Innan det är dags för det första fåret kontrollerar Erik klippmaskinens skär. Tackorna väntar i stallet några meter bort och Tommy Hallberg står redo att släppa in dem en i taget.

– Får är väldigt flockbundna och därför är det viktigt att de klipps så nära den övriga gruppen som möjligt, säger Erik Uhlås.

Han arbetar hängandes i en sele som gör det lättare för honom att förflytta sig själv och fåret under klippningen.

Selen bidrar också till att göra det tunga yrket lite mer skonsamt för kroppen.

På fötterna har Erik näbbstövellika mockasiner i ull. De är till för att han ska känna var fåret befinner sig när han vrider det med hjälp av sina ben och fötter.

Fåret klipps i sittande ställning. Ullen under buken avlägsnas först. Den sorteras bort eftersom den är för smutsig och tovig för att kunna säljas.

Clas Kalén står redo att smala ihop övrig ull i stora pappsäckar. Den fina sommarullen säljs senare till spinnerier där den blir till garn.

Att hålla får i liten skala är inget man blir rik av. Clas Kalén och Tommy Hallberg vill bidra till att hålla landskapet öppet och trots försäljning av kött och fällar går verksamheten i förlust.

– Får är fantastiska betesdjur eftersom de äter sly och annat som annars snabbt tar över de gamla betesmarkerna, säger Erik Uhlås.

Själv har han 40 Gotlandstackor, ett trettiotal nöt, höns och grisar hemma på Labbo gård där han driver småskaligt skogs- och jordbruk tillsammans med sin fru Ingela Uhlås.

Erik Uhlås ropar till Tommy Hallberg att det är dags att släppa in det första fåret. Erik tar ett fast grepp om tackan och det tar inte mer än en och en halv minut innan hon är färdigklippt.

Efter att tackan fått klövarna verkade släpps hon ut i hagen och hinner knappt märka att hon är ensam innan hon får sällskap av en nyklippt kamrat.

Under den halvtimme det tar för Erik Uhlås att klippa de 16 tackorna hörs inte ett enda bräkande. Han arbetar lugnt och metodiskt och djuren verkar tycka att det är skönt att bli av med den tjocka ullen som kommer att växa ut tillräckligt för att de inte ska frysa till vintern.

Erik Uhlås tycker mycket om sitt yrke som fårklippare.

– Det är spännande att få åka runt till alla små gårdar som inte syns från vägarna och det är inspirerande att träffa alla engagerade fårägare som brinner för sina djur och för att bevara våra gamla betesmarker, säger han.

Maria Loboda