Regeringsfrågan i topp

Textstorlek:

Den tv-sända partiledardebatten i söndags hölls kvällen innan presidentkandidaterna Hillary Clinton och Donald Trump på natten svensk tid drabbade samman i amerikansk tv. För vissa medier en viktigare händelse än partiledardebatten på hemmaplan, lät det som.

För svenska folket är dock våra egna val viktigast – det är till Sveriges Riksdag som vi kan välja ledamöter och det är där regeringsunderlaget byggs.

Regeringsfrågan är bland det viktigaste i svensk politik, vilket partiledardebatten tydligt visade. Det var när regeringsbildandet kom upp som det hettade till ordentligt. En joker i leken är Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson, som inget av de övriga partierna säger sig vilja samarbeta med eller bli beroende av.

Stundtals lät det som om SD utgör den viktigaste parametern vid svensk regeringsbildning. Så är det naturligtvis inte, samtidigt som det ter sig ohållbart att i längden helt nonchalera riksdagens tredje största parti.

Stefan Löfven krävde i direktsändning att Alliansens statsministerkandidat Anna Kinberg Batra skulle redovisa i vilken beroendeställning hon och Alliansen kan hamna i vid en icke socialistisk valseger. Även så kallat passivt stöd i form av att SD röstar med Alliansens förslag anses kunna ”smitta” en sittande regering, med den sortens logik.

Vad Stefan Löfven nogsamt teg om i debatten är att hans regering redan gjort sig helt beroende av SD för genomförandet av propositionen om ny lagstiftning för offentlig upphandling. S-MP-regeringen och Vänsterpartiet vill att svenska kollektivavtal och sociala villkor ska tillgodoses genom speciella krav när offentliga instanser köper varor eller tjänster. I stället för att som på andra områden lösa detta genom särskild lagstiftning.

SD stödde till en början S-MP-V-förslaget, men har under hösten ändrat sig till ett nej, vilket gjort socialdemokratiska representanter ursinniga. Så var det med den hållningen att inte bli beroende av Sverigedemokraterna!

Man ska inte kasta sten i glashus, Stefan Löfven.

Att regeringsfrågan seglat upp på dagordningen är delvis Liberalernas ordförande Jan Björklunds förtjänst. Hans utspel i förra veckan om en blocköverskridande regering med Socialdemokraterna, ifall Alliansen inte vinner valet 2018, sågas av partiledarkollegorna i Alliansen.

De har rätt så till vida att Allianspartiernas uppgift primärt inte är att rädda kvar Stefan Löfven och S vid makten, som Annie Lööf träffande uttrycker det. Alliansen ska i första hand sikta på att återta Rosenbad och styra in Sverige på en bättre politik. Samtidigt bör inga dörrar stängas när det gäller regeringsfrågan och hur Sverige ska styras i framtiden. Världsutvecklingen är alldeles för oviss för en sådan hållning.

Bo Höglander