Klassiker i startgroparna

Dimridå vid publikplats Hagmans Rotvälta. Foto: Lars Pärnebjörk
Textstorlek:

ENKÖPING/LÄNET Novemberkåsan, motorcykelsportens uthållighetsklassiker, är en återkommande påminnelse om att en mörkare och kallare årstid är på gång.

Årets tävling, som blir den 93:e i ordningen, avgörs i helgen den 11–12 november i Enköpings omgivningar med SMK Tierp och Göta MS som arrangörer.

Den första tävlingen kördes genom Uppland redan 1915. Efter starten i Stockholm sträckte sig banan över Sala, Lövstabruk och Knutby tillbaka till huvudstaden och slutmålet.

Av 17 startande tog sig endast tre i mål. Premiärsegrare blev Gunnar Enderlein, 25-årig godsägarson från Bettna i Södermanland. Därmed var grunden lagd för en traditionell tävling, som i stort sett endast stoppats av världskrig och en högertrafikomläggning 1967.

Edvin Sagström, hemmahörande i Fjärdhundra, kunde med tre segrar ”på raken” ta hem den fjärde Novemberkåsetrofén för alltid 1936. Kåsa nummer fem erövrades 1959 av Gunnar Johansson från Jönninge i Stavby.

Under årens lopp finns flera upplänningar som blivit klassegrare; Elon Forsberg, Uppsala, Bill Nilsson, Hallstavik, Roine Lööf, Alunda, Karl-Erik Sjöblom, Funbo, Torbjörn Jansson, Edsbro, Sune Strömberg, Häverö, och Dick Wicksell, Uppsala.

Joakim Ljunggren, Karlskoga, med åtta (!) kåsasegrar bakom sig och två erövrade vandringspris för alltid, kan ta hem även ett tredje, om han vinner i helgen. Han har dock en tuff utmanare i hemmahoppet och fjolårstvåan Adam Andersson, Örbyhus MCK.

Bernt Karlsson

 

Fakta Enduro typ 1 

Kåsan körs som en tävling, enduro typ 1, och omfattar en sträcka på cirka tio mil. Ett varv körs på dagen och två varv körs på natten på skogsstigar och i terräng, totalt cirka 30 mil.

I början av 1930-talet körde man 60–70 mil, men då mest på byvägar. Numer är Novemberkåsan känd för sin svårighet och sina svåra passager som kan vara bäckar, myrar och vattendrag.

Källa: Wikipedia