Hon gjuter in vårens blommor

Textstorlek:

Smyckestillverkaren Caroline Thallauer i Almunge är glad över att våren äntligen är här. Nu kan hon fylla på förråden med färska blommor, som hon använder att skapa unika smycken av. Hennes dröm är att en dag kunna livnära sig på hantverket.

I över ett decennium har Caroline Thallauer tillverkat smycken i varierande former och tekniker. Som många andra började hon på den enklaste nivån, med att trä pärlor på tråd.

Hon gick över till att skapa med silvertråd och fortsatte därefter med att sy egna pärlor och forma hängen av cernitlera. Det gav mersmak att fördjupa sig mer. Caroline kom att tillbringa allt mer tid med att experimentera och testa olika material och metoder. Därifrån har upptäcktsresan fortsatt.

För några år sedan fick hon upp ögonen för den transparenta gjutmassan resin.

– Jag köpte en lampa som hade insekter ingjutna i lampfoten. Det där var något man borde kunna göra själv, tänkte jag, och började googla, berättar Caroline.

Hon hittade silikonformar som används att gjuta smyckesdelar av just resin och inhandlade en sådan. Hon provade sig fram länge och väl innan hon var helt nöjd med resultatet. Istället för insekter gjuter Caroline in blommor, som hon sår själv eller hittar i naturen.

– Man måste plocka växten i precis rätt tid för att få de små knopparna eller utslagna kronbladen perfekta. Och vissa blommor fungerar inte alls, som vitsippa och gullviva till exempel.

Innan gjutningsmomentet måste växten torka.

– Jag torkar dem i en speciell sand, silica gel, som gör att blomman bevarar den ursprungliga färgen och skönheten. Blomman bäddas in i sanden och får ligga i en till två veckor, förklarar hon.

När tiden är inne lägger hon dem försiktigt i formen och häller på resinet, för att sedan vänta ytterligare några dagar. Massan är nu hård och kristallklar och färdig att monteras på kedjor, ringar eller örhängen till unika smycken.

– Blåa blommor, som förgät­migej och blåsippa, blir finast och är populärast bland kunderna, säger Caroline som har en webbutik på facebooksidan och medverkar på lokala marknader tillsammans med sin stickande mamma.

I nuläget är smyckestillverkningen en hobby vid sidan av jobbet som personlig assistent. Men förhoppningen är att verksamheten ska växa och utvecklas.

– Drömmen är att driva det här som ett företag och livnära mig som smyckeskonstnär framöver.

Verksamheten har hon döpt till Monili, som är det italienska ordet för smycke.