Lill-Babs och farbrorn med trähästarna

Textstorlek:
Annons:
Något oväntat meddelas via radion att Barbro ”Lill-Babs” Svensson lämnat det jordiska livet. Det råder förvisso delade meningar om huruvida det finns något annat liv än just det jordiska men ingen kan ifrågasätta att hennes liv kommer att fortsätta länge. Om inte annat än genom den musik och den glädje hon skapat och nu lämnar efter sig.

 

När gubben i stugan var grabb skrev han beundrarpost till Lill-Babs och fick ett signerat foto som tack och svar. Det lär finnas i någon kartong eller låda någostans och kommer väl att dyka upp någon gång. Under senare år fick gubben se och höra Barbro Svensson live på scen vid några tillfällen och dessutom få ett par mer direkta möten när hon agerade värdinna vid nyårsmottagningar på ett mycket välrenommerat reklamföretag. Beundran och respekten för henne, hennes värme och begåvning bestod.

Så när backstuparets dåvarande hyresvärd för ett par år sedan föreslog en tre dagars bussresa till Järvsö, med övernattning på Hotell Järvsöbaden och bland annat en kvällskonsert med tillhörande buffé på Lill-Babs anläggning, var inte gubben sen med att tacka ja.

Utöver en utsökt buffé och tillfälle att besöka utställningen omfattade värdinnans karriär, bjöds på en kavalkad av hennes musikaliska resa genom åren och på mer än njutbart så kallat mellansnack mellan låtarna. En passus som gubben har tagit helt till sitt hjärta. Hon berättade att hon som liten flicka ibland brukade besöka en gammal man som var en fena på att tälja trähästar. Han hade dem på en hylla i sitt kök.

En gång dristade hon sig till att fråga om inte farbror tyckte att det var svårt att göra så fina hästar. Han funderade en stund innan han svarade.

– Nej du Barbro, sa han. Ja tälj bra bort he som int ä´häst!

Det ligger rätt mycket i trätäljarens ord. Kan man skala bort det oväsentliga kan livet bli rikare och kanske lättare. Barbro ”Lill-Babs” Svensson kunde den konsten och blev för den skull älskad, uppskattade och beundrad.

Utställningen i Järvsö fick inte kallas museum för sådana bygger man inte över levande, sas det. Man får hoppas att den får kallas utställning också fortsättningsvis.

Ännu en scenkonstnär av den äldre stammen har gjort sin sorti.

Vi som sett och lyssnat lämnar salongen under respektfull tystnad.

Backstusittar’n
Annons: