Frösamlande pionälskare

”Det finns nästan inget lättare att så än pioner”, påstår pionfantasten Margareta Nordling som har ett 50-tal olika sorter hemma i trädgården i Nyby. Foto: Malena Olsson
Textstorlek:

Växterna trivs och frodas i rabatterna hemma hos Margareta Nordling i stadsdelen Nyby i Uppsala. Den lilla trädgården domineras av älsklingsblommorna pion och ros, som utökas med nya sorter varje år. Det mesta drivs upp från frön som hon samlat på sig.

– Jag älskar allt som har med trädgård att göra, klargör Margareta Nordling och välkomnar till sin välfyllda och prunkande oas vid villan i Nyby.

Här samsas många växter på en trädgårdsyta av omkring 200 kvadratmeter. På en lika stor yta ryms växthus, ”fröhus” och förråd.

De gröna fingrarna är ett arv från mamma och pappa som båda gillade att påta i jorden. Odlingslusten väcktes redan i unga år.

– Jag har minnen från att jag höll på i landen som barn och tyckte om det. Därifrån har intresset följt mig och utvecklats, berättar Margareta.

Att en av hennes favoritblommor kom att bli pion, kan ha att göra med att föräldrarna hade ett magnifikt exemplar vid sommar­stugan i Skogstibble.

Senare i livet hamnade hon på ett föredrag av pionkännaren Herman Krupke, som hade med sig fröer till försäljning. Det lockade till spännande köp och på den vägen är det.

I dag har Margareta ett 50-tal olika pioner i rabatterna, där nästan ingen är den andra lik vad gäller färg, form eller storlek.

– Pioner bjuder på en mångfald av arter och sorter. De är lättskötta, härdiga och otroligt vackra. En bra sak till är att rådjuren inte bryr sig om dem, säger hon och visar runt bland knoppande näckros-, svavel-, rosen- och doftpioner.

Med sådan variation blir blomningen långvarig och pågår från maj och fram till mitten av juli.

Margareta berättar att pio­nerna delas in i två grupper; buskpion och örtpion. Den förstnämnda tappar bladen medan grenverket står kvar året om. De ört­artade pionerna vissnar ner till vintern och börjar växa igen på våren.

Flitigt representerade i hennes trädgård är även rosorna, som hon också har ett 50-tal olika sorter av. Klematis, vallmo och krollilja är andra perenner som pryder täppan. Det mesta är frösått, till och med buskar och träd.

– Cirka 75 procent av allt i trädgården är sått från frön. När man sår själv anpassar sig växterna mer till platsen och blir mer tåliga, förklarar hon.

Margareta går in i huset och tar fram pärmar fyllda med fröpåsar. På var och en av de hundratals påsarna står växtnamn, årtal och blommans färg angivet.

– Jag måste försöka dra ner på frösamlandet, jag har alldeles för mycket, skrattar hon och medger att det är lättare sagt än gjort.

I januari beger hon sig ut till sitt lilla ”fröhus” för att sätta fröna i jorden. Där­efter placeras de små plastkrukorna i växthuset intill, där fröerna får frysa och tina om vartannat.

– De flesta perenner ska göra det för att kunna gro. Pioner kan sedan dröja ett par–tre år innan de kommer upp på allvar, så det gäller att ha tålamod.

Framåt vårkanten är det tid att plantera om och ställa ut plantorna som börjat spira. Flera av dem får nya ägare.

Margareta är engagerad i Gamla Upsala hembygdsförenings hantverksgrupp och säljer plantor och fröer vid deras evenemang. På tur står nationaldagsfirandet på Disagåren den 6 juni.

I sommar har även allmänheten möjlighet att beskåda prakten i Nyby. Den 1 juli deltar nämligen Margareta för första gången i det landsomfattande arrange-manget Tusen trädgårdar, som hålls vartannat år.

– Jag har tänkt vara med tidigare men avstått för att jag egentligen tycker att trädgården är för liten. Men i år blir det av ändå. När trädgården är högblommig är den väldigt grann och jag vill att fler ska få ta del av den, säger hon.

Sommarmånaderna tillbringar paret annars vid fritidshuset utanför Öregrund, där trädgården sträcker sig över 2 000 kvadratmeter.

Många plantor från stan kommer med ut hit. Margareta behöver inte gå sysslolös.

– Jag har flera hobbies, men trädgården är min största. Det är rena avkopplingen att rensa ogräs och klippa gräsmattan. Visst kan jag sitta och bara njuta av växtligheten och dofterna, men jag njuter av att jobba också.

Hon är medlem i några gröna sammanslutningar, som Svenska rosensällskapet och Svenska pionsällskapet. 

I medlemsbladen hämtar Margareta information och tips, men allt experterna säger köper hon inte.

– Jag har ingen respekt för vad som måste göras utan gör som jag tycker.
Rosorna beskär jag till exempel inte efter några regler utan som jag vill att de ska se ut.

Är det något du saknar i din trädgård?

– Ja, magnolia. Jag har försökt att fröså den men inte lyckats. Det blir väl till att köpa en.