Fåglarnas oförskämdheter

Textstorlek:
Annons:

Det är ovanligt livligt på stugans veranda. Det flaxar och flyger och ibland måste besökare ducka inför ett smärre luftangrepp. Ja – det handlar om ett antal relativt nykläckta småfåglar som lärt sig att där det finns människor där finns det mat. En finfördelad smörgås, gärna med både smör och ost, i små och lätta bitar är en ­nöd­vändighet varje morgon.

Lyckan blev full­ständig för de små liven när gubben kom på att visst fanns ett antal talgbollar kvar från vinterns förråd och utfodring. En järnten med krokar för bollarna ­hängdes upp i entrén och så var cirkusen igång.

Ett icke förutsett bekymmer var dock fåglarnas extremt snabba ämnes­omsättning. Man äter vad man kan och orkar. Sedan väntar man en liten stund och så kan man så att säga lätta på tryck och barlast innan det är dags för nästa flygtur.

Resultatet blir en vitfläckig förstutrapp och gubben får ta till rotborsten på skaft för att utplåna visitkorten och detta minst sagt oförskämda sätt att tacka för maten.

Dom kunde ju i alla fall ha någon form folkvett även om man inte kan begära att dom ska knacka på och be om papper. Det sistnämnda överensstämmer med en definition av extremoförskämdhet gubben fick lära sig i sin barndom.

De flygande varelserna är av tre arter. Det är de extremt kaxiga blåmesarna som även om dom inte är större än förväxta humlor kör iväg både talgoxar och pilfinkar. Kanske är det blåmesarnas överlägsenhet i numerär som skrämmer de andra.

Sex blåmesar på talgbollpinnen är ett svårslaget rekord. Dessutom sprätter en och annan sädesärla som ännu inte fått sina skarpa konturer kring i gruset nedanför trappen.

Nu tog det slut på talgbollar och gubben ville ­inhandla fler i den lokala butiken – men se det gick inte för det ansågs inte vara säsong för foder till ­vildfåglar sommartid. Det bjöds bara hund- och kattmat.

Gubben avstod från att säga något om att talgbollar förvisso kan anses vara kattmat på lite längre sikt men avstod av hänsyn till det väna flickebarnets balans förmodade ömtåliga känsloliv.

Att se talgbollar och fågelfrö som långsiktig kattmat stämmer heller inte med den kattfröken som mer än gärna håller, eller snarare hållit, till på förstu­trappen. De flygande varelserna är för närgångna och för många. Katten föredrar att använda det öppna sovrumsfönstret för in- och utpassering numera.

Katten får sin mat i skål under köksbänken, fåglarna äter minimala ostmackor men kossorna har magert bete i hagarna.

I övrigt är det lugnt i Socknen.

Backstu’sittarn

Annons: