I gammaldansens virvlar på Disagården

Textstorlek:

Fem onsdagskvällar under sommaren spelar lokala spelmanslag upp till gammaldans på Disagården i Gamla Uppsala. Evenemanget lockar gamla som unga med varierande danskunskaper, från nybörjare till proffs.

Annons:

Traditionen med gammaldans på Disagården går flera decennier tillbaka i tiden. Redan i mitten av 1940-talet inledde Uppsala ungdomsring (numera kulturföreningen Fyrisgillet) ett samarbete med Disagården och började arrangera dansanta tillställningar på dansbanan här.

Sedan 1981 har konceptet i dess nuvarande form, med gammaldans på onsdagskvällar, pågått. Och dansentusiasterna fortsätter att strömma till.

En ljum sommarkväll blir det vanligtvis trångt på parkeringen utanför friluftsmuseet i Gamla Uppsala. Som när Upplands Nyheter tittar förbi.

– Ja, idag är det nog runt 150–200 personer här, men det är vädret som styr. Eftersom det är fri entré har vi ingen riktig koll på besöksantalet, säger Lars Eriksson, som leder kurser i gillesdans i arrangerande Fyrisgillet.

Picknickfiltar har bretts ut och fikakorgar packats upp på gårdstunet framför dansbanan. Den första halvtimmen erbjuds instruktioner för alla som behöver slipa dansstegen. Hambo är dagens dans.

– Vi valde hambo bara för att det snart är dags för Hälsingehambon (läs imorgon lördag), så folk har chans att öva, förklarar Lars Eriksson.

Han konstaterar att medelåldern bland dansparen är hyfsat hög och efterlyser en föryngring.

– Tyvärr kommer få ungdomar till våra danskurser i Fyrisgillet också. De flesta är 50+. Men jag har en känsla av att det går i vågor det där. Vi har några yngre som är jätteduktiga, och man kan hoppas att de inspirerar fler att börja, säger Lars Eriksson.

Glädjande nog har ett större sällskap där deltagarna är i 20–25-årsåldern kommit till dansen den här kvällen. Några av dem är medlemmar i Philochoros, som är studenternas folkdansförening i Uppsala.

– Jag har gått gammaldanskurs i tre år. Det är jättekul och härligt att dansa till livemusik, tycker Samuel Wolff och torkar svetten från panna.

Hans danspartner har en nybörjarkurs i bagaget.

– Det är kul att lära sig dansa till det man spelar. Jag spelar cello och fiol, säger Ebba Lundin, som är med i V-dala spelmanslag.

Ett par generationer äldre är Inga-Lisa och Sven Söderberg, som är ”närmare 85 respektive 90 år”.

– Vi brukar komma hit varje onsdagskväll under somrarna. Dels för att träffa folk och dels för att vi älskar att dansa. Sedan ger det ju motion också även om vi inte orkar lika mycket längre, säger Inga-Lisa och tar maken under armen för att återigen ge sig ut i dansens virvlar.

Annons: