Lika valfritt som Östersjön

Textstorlek:
Annons:

Nu gäller det att passa sig noga så man inte hamnar i valfläskets buk och blir slukad med hull och hår. Gubben i stugan ­känner sig nästan som Odysseus seglande mellan monstren Scylla och Karybdis. Parallellen med sjöfart är inte så pjåkig och absolut inte fel.

Understundom blir fokuseringen på parti­ledarna däremot lite för intensiv. Under seglatsen genom demokratins, hos oss tillsvidare rätt lugna böljor, framställs ledar­garnityren som skeppare på sina respektive skutor.

Detta är inte helt med sanningen överensstämmande. Visserligen står dom längst fram i fören där bogsvallet brusar och svallar men det är besättningen, alla lågt arvoderade fritidspolitiker i skansen, som under ledning av något överordnade sjöbussar i kajutan får fart på skutan. Partiledarna är galjonsfigurer som inte kommer ur fläcken utan en ivrig och energiskt arbetande besättning. Basta!

Vi som är röstboskap ska alltså lyssna minst lika mycket till de lokala partiföreträdarna som på ledarna under förutsättning att partiet är demokratiskt. Dessvärre finns det numera vissa partier där medlemmar och sympatisörer tycker mer och längre än partiledningen vågar och dristar sig att ge uttryck för. Några mer eller mindre dolda jokrar ur det förflutna finns i någons rockärm.

Nyligen presenterades en vetenskaplig undersökning som sa att mindre, för att inte säga små, han­hundar siktar så högt upp som möjligt när dom ska göra vad dom måste och därmed också markera revir på lyktstolpar. Detta för att andra jyckar ska förledas att tro att revirmarkören är en mycket större hund än vad verkligheten förtäljer.

Gubben ser ett samband mellan nutida valplakats­affischering och vovvarnas beteende.

Ju mindre parti desto högre ska plakaten hängas och därmed tvingas dom lite större som kom senare att hänga sina plakat längre ner i ren desperation. Det finns tydligen ingen rättvisa och inga sanningar i valrörelser.

De flesta är överens om att valfrihet är något eftersträvansvärt. Många eftersträvar en valfrihet likvärdig den i Östersjön – nästan inga valar alls bortsett från någon vilsekommen en som simmat i fel fil genom Öresund eller en och annan tumlare.

Problemet är att vid den totala valfriheten tvingas man ändå att välja och om inte så kommer någon annan att välja åt en. I slutändan blir alltså frågan: Till vem och vilka beslut ska man överlåta till någon annan?

Låter man bli att välja blir det inte lugnt i Socknen.

Backstu’sittarn

Annons: