UD och trovärdigheten

Textstorlek:
Annons:

I helgen rapporterade DN om arbetsmiljöbrister på Utrikesdepartementet. Rubriken löd: ”Larmet inifrån UD: Tidsbegränsade jobb och dåliga villkor satta i system”.

Det är de anställda själva som larmar samtidigt som Sveriges tid som ordförande i FN:s säkerhetsråd snart ska summeras. DN rapporterar att många av dem som sköter arbetet på departementet har tidsbegränsade anställningar. 20 procent av UD:s Stockholmsbaserade personal arbetar på korta kontrakt, ”ofta staplade på varandra”.

Enligt uppgift till tidningen har flera personer avstått från att kontakta redaktionen av rädsla, trots möjligheten till grundlagsskyddad anonymitet.

För halvannat år sedan rapporterade fackförbundet ST om otydliga villkor för lokalanställda på Sveriges ambassader. Facket hävdar att arbetsvillkoren ofta ”är sämre än vad som skulle accepteras på svensk arbetsmarknad”. Många av de länder där Sverige har ambassader ”har bottennoteringar vad gäller respekt för fackliga rättigheter och villkor för arbetstagare.”

Detta är både en trovärdighetsfråga och en fråga om villkoren för ett stort antal anställda som utför viktiga uppgifter för svenska staten, menar fackförbundet. En rimlig ståndpunkt.

Missförhållandena framkommer som sagt samtidigt som Sverige sitter i FN:s säkerhetsråd och har en S-ledd ”feministisk” regering som dessutom höjer den facklig-politiska samverkan till skyarna. UD och utrikesminister Margot Wallström har uttalade höga ambitioner gällande mänskliga rättigheter och drar sig inte för att kritisera brister i andra stater.

På UD:s egen hemsida syns rubriken: ”Utrikesdepartementet ska vara – och är – en bra arbetsgivare”. Texten inleds med påståendet: ”Utrikesdepartementet är en attraktiv arbetsplats.” De hurtfriska påståendena känns mot bakgrund av de anställdas larm inte helt trovärdiga.

Visst är det många som söker till lediga tjänster och till UD:s diplomatprogram – utlandstjänstgöring är i sig alltid attraktivt. Men det rättfärdigar inte att en statlig arbetsgivare agerar vårdslöst med arbetsrätten. Det som uppdagats står i bjärt kontrast till de krav som allmänt ställs på svenska arbetsgivare.

När man talar om förtroendet för UD kan man inte underlåta att nämna den märkliga svenska kampanjen för en eftertraktad plats i FN:s säkerhetsråd och försöket att mörka turerna kring hur den gick till. Detta har jag tagit upp tidigare i denna spalt.

Förtroendet för ett av regeringens viktigaste departement riskerar att allvarligt undergrävas. För vad ska man säga om en regering som säger sig värna partsmodellen nationellt och internationellt men som inte agerar i enlighet med sina egna principer? Det ord som spontant dyker upp är: dubbelmoral.

Utrikesminister Margot Wallström har med andra ord en hel del att förklara.

Bo Höglander
Annons: