Barbro rensar ur bland samlade ting

Textstorlek:

Barbro Lundström, 84 år, är en samlare av ting. Eller har varit. Nu försöker hon snarare rensa ur och göra sig av med överskottet av prylar som fyller lägenheten. På lördagens samlarmarknad i Vaksalaskolan är hon en av utställarna.

Annons:

– Jag tycker om gamla saker, säger Barbro Lundström, och visar runt i lägenheten med tre rum och kök belägen i centrala delarna av Uppsala.

Under ett 84-årigt liv är det naturligt att man samlar på sig en del. Barbro är dessutom av den karaktären att hon föredrar att spara framför att slänga.

I hyllor och skåp, på bord och fönsterkarmar står prylarna tätt, om än på ett genomtänkt sätt. Vart man vänder sig i rummen finns små arrangemang uppställda, komponerade av prydnadsföremål varvat med naturfynd och textilier.

– Jag är nyfiken och beroende av skönhet och estetik, säger den pensionerade vävläraren med rötterna i Dalarna.

Till Uppsala kom Barbro 1966 för en anställning på Hemslöjdens vävstuga, som låg i kafé Kardemummas nuvarande lokaler. Hon återvände till hemtrakterna 1988 för att jobba på Leksands gymnasium. Tio år senare var hon tillbaka i Uppsala.

En samlare av ting tycker hon är en passande benämning på sig själv, eftersom det inte är några specifika objekt hon har jagat genom åren. Om man bortser från starten.

– Snusdosor var det första jag samlade på och det var lite av en slump. I unga år gav mamma mig gammelfarfars snusdosa från 1834, alltså hundra år före mitt födelseår 1934. Jag kom upp i sju stycken, säger hon och visar sin lilla samling, där askarna är i varierande ålder och material.

Barbro blev tidigt medlem i Uppsala samlarförening, där hon stormtrivs.

– Här träffar jag likasinnade och får gå på intressanta föredrag.

På lördag är det dags för föreningens årliga höstmarknad i Vaksalaskolans matsal och då tänkte Barbro passa på att bli av med en del från förråden.

– Det är andra gången jag deltar och jag tänker sälja både gammalt och nytt, säger hon och lyfter fram en pappkartong till bredden fylld med vackra textilier, varav det mesta är hennes egna vävda verk.

Det är kuddar, löpare och dukar, som hon hoppas ska hitta nya ägare under morgondagen. Hon plockar runt bland de noga ihoprullade och fint vikta alstren och tar fram en ljusfärgad bordslöpare med inslag av blåa ränder.

– Man måste tänka på de yngre, den här går bra att tvätta i tvättmaskinen. Och den är nästan aldrig använd, tillägger hon.

Utöver denna textilskatt kommer Barbro bland annat att duka upp vardagsporslin av kända tillverkare samt julböcker.

– Jag har gått igenom mina julböcker och valt ut några stycken, de hör hemma nu i november. En gammal köksalmanacka som mamma har haft tar jag också med.

Det är inte utan ett visst vemod som hon nu säljer saker som som har betytt något för henne. Hos vem de hamnar känns angeläget.

– Jag strävar efter att sakerna hamnar hos människor som har nytta av dem. Därför vill jag lära känna köparen och testa dem på vänskapsnivå först. Då känner jag mig mer tillfredsställd efteråt.

Några inköp för egen del blir det inte på samlarmarknaden, försäkrar Barbro med ett leende.

– Jag har köpförbud och för­söker hålla emot!

Annons: