Cesium – inte bara i vilt

Textstorlek:

Det är inte bara vildsvinskött som kan innehålla höga halter cesium. Det radioaktiva ämnet tas också upp av bär, insjöfisk och framförallt svamp.

Debatten om cesium i maten har framförallt kretsat kring vildsvinskött men det är inte den vägen de flesta får i sig radioaktiva ämnen, utan det är via bär och svamp. Anledningen är enkel; det är betydligt fler som plockar och har tillgång till bär och svamp. Exakt hur det ser ut är inte enkelt att få svar på. Råvaror som säljs i butik ska vara kontrollerade men företag som mäter cesiumhalter uppger att privatpersoner i stort sett aldrig testar det de plockar i skog och mark.

Livsmedelsverket gjorde en uppföljning av Tjernobylolyckans effekter år 2011 och konstaterade då att cesiumhalterna sjunkit i de allra flesta livsmedel medan de varit konstanta och till och med ökat i framförallt svamp vid de provplockningar man gjort i trakterna kring Gävle och Sundsvall, som var de som drabbades värst av nedfallet, mellan 2005 och 2009.

Det är dock inte så enkelt att man kan säga att all svamp innehåller förhöjda cesiumnivåer. Hur mycket svampen tar upp beror delvis på var den växer men också mellan olika arter.

Våra vanligaste matsvampar, som kantarell, trattkantarell och Karljohan hör inte till de arter som tar upp mest cesium men det kan ändå finnas anledning att vidta åtgärder. Att testa svampen är inte en rimlig väg eftersom ett test kostar cirka 500 kronor. Däremot kan den försiktige förvälla svampen och hälla ut kokspadet, något som visat sig minska cesiumhalten med upp till 80 procent.

– Man får också tänka på att de flesta inte äter någrsa störe mängder svamp utan använder den mest som en krydda i matlagningen, säger Pål Andersson, utredare vid Strålsäkerhetsmyndigheten.

Bär tar också upp cesium ur marken, men där ligger halterna ofta under 1 500 bq/kilo. Även här finns det dock skillnader. Blåbär och lingon har generellt lägre halter än hjortron och tranbär – något man tror beror på att de sistnämnda växer på näringsfattiga myrar där cesiumet är mer lätttillgängligt.

Insjöfisk kan innehålla förhöjda halter men även här skiljer sig uppmätta värden åt mellan olika år och framförallt mellan olika sjöar. Sedan 1986 har cesium som hamnat i vattnet lagrats i bottensediment i länets sjöar och det är först när sedimentet rörs om som fisk kan få i sig det. Det kan ske vid kraftiga stormar och då framförallt i grunda sjöar.