”Väntetider i cancervården är ett geografiskt lotteri”

Textstorlek:

De flesta regioner i Sverige är inte i närheten av att ge behandling i rimlig tid till cancerpatienter – trots politiska löften och stora satsningar. Var i landet du bor avgör väntetiden för vård visar siffror som presenteras i Cancerfondsrapporten.

Även om Sverige har en fantastisk cancervård är det alltför ofta som behandling sätts in för sent. De senaste åren har regeringen gjort stora satsningar för att korta köerna och att minska skillnaderna mellan olika regioner. Men hittills verkar inte insatserna varit speciellt effektiva.

– Väntetiderna i cancervården är ett geografiskt lotteri, säger Jan Zedenius, överläkare och medicinskt sakkunnig på Cancerfonden, i ett pressmeddelande.

– Vi ser alldeles för små resultat av de standardiserade vårdförlopp som har införts i regionerna för att minimera onödig väntan, säger han vidare.

Under 2017 klarade inte en enda region målet att prostatacancerpatienter ska opereras inom två månader, och bara tre av 21 regioner klarade målet att bröstcancerpatienter som regel ska opereras inom 28 dagar. De regionala skillnaderna i väntetider är också stor. Ett exempel är att nästan alla bröstcancerpatienter får behandling i tid i vissa regioner, medan det i andra regioner bara är 30–40 procent.  

– De standardiserade vårdförloppenär bra och viktiga. Men byråkrati, ålderstigna it-system, brist på personal och bristande organisation bromsar genomförandet, säger Jan Zedenius.

Han betonar att problemen är för stora för att enbart kunna hanteras av läkare och sjuksköterskor i det vardagliga arbetet.

– Det handlar om organisation, infrastruktur och resurser. Ansvaret för detta ligger ytterst hos regionpolitikerna. Deras arbete med att förverkliga vårdförloppen måste fortsätta, och intensifieras, säger Jan Zedenius. 

Råden till politiker är att följa upp och se till att ha kunskap om situationen i den egna regionen. Man ska också se till att ha gemensamma mätmetoder, så att jämförelser mellan regionerna kan göras. Kartlägg de flaskhalsar som försvårar och försenar arbetet med vårdförloppen, och ge de verktyg och resurser som behövs för att åtgärda dem.

Att lära av andra regioner är också ett råd då det finns regioner som lyckas mycket bättre än andra.