Hon skapar kyrkotextilier till hela landet

Textstorlek:

På söndag vigs Karin Johannesson till biskop i Uppsala domkyrka. Hon kommer att vara klädd i en alba, tillverkad av Victoria Wiik i Forsby, Björklinge. Victoria skapar, syr och broderar kyrkotextilier till församlingar i hela landet.

– Jag och min mamma Solveig startade Wiik kyrkotextil för 15 år sedan och mamma fortsätter att hjälpa till vid behov. Just nu syr hon många broderier till just alba, säger Victoria Wiik och tillägger att en alba används i samband med högmässa och mässa.

Victoria Wiik har beställningar från hela landet, och även från utlandet, men 97 procent är till Svenska kyrkans församlingar. Hon jobbar nästan uteslutande på beställning efter kundens behov och önskemål.

– Dräkterna är länkade till symbolik och historik men det är också arbetskläder. Jag har bland annat haft jobb till en stiftsgård med många besökande präster och då måste kläderna tåla en tuff hantering.

Victoria tillverkar allt från dopservetter till stora och utsmyckade antependier. Ibland är det ett tidskrävande arbete och en lång process där handbroderad dekor, montering med mera ingår.

– Det svåraste är att få tag på är bra siden och bra ull, både vad gäller nyans och kvalitet. Det roligaste är att få se arbetena på plats i dess rätta element.

Allt görs från grunden utom tygerna som hon köper in. Hon berättar att det är få som jobbar enbart med kyrkliga textilier så det är hon ganska ensam om.

– Jag har bland annat gjort fyra kompletta uppsättningar till en och samma kyrka med allt som hör till högmässan, det tog lite tid. Sen gjorde jag också och ett antependium till ett speciellt altare, det var lite knepigt men det gick.

Wiik kyrkotextilier har också tillverkat ett nytt kalkkläde och bursa till Häggeby kyrka och som invigdes för två veckor sen.

En av Victorias specialiteter är kollekthåvar som hon tillverkar i textil eller skinn och som monteras på en stomme av läder.

– En finsnickare i trakten svarvar skaften och det känns jättebra att anlita lokala hantverkare, säger Victoria och tillägger att hon även renoverar och lagar gamla kollekthåvar.

– Det mesta går att laga och förutom kyrklig textil kan jag tvätta och reparera fanor och standar. Det går även att beställa nya standar.

Att det blev just kyrkotextilier är inte så konstigt. Victoria är uppväxt med hantverket då hennes mamma började jobba med kyrkotextilier som 15-åring.

– I över 45 år arbetade hon på Libraria Konsthantverk i Stockholm, och det var när den verksamheten lades ner som vi bestämde oss för att starta företag tillsammans.

Victoria är född och uppväxt i Knivsta där mamman fortfarande bor. För åtta år sedan flyttade de företag och ateljé från Uppsala till Victorias gård där hon bor med man, barn och katt. Mamma är kvar som delägare medan Victoria ensam driver och arbetar i företaget.

– Vi flyttade hit 2010 och det var den här byggnaden som avgjorde. Den var byggd för en syateljé och det passade mig perfekt.

Ateljén renoverades för ett par år sedan och det är ljusa, luftiga utrymmen och en otrolig ordning. Här ligger var sak på sin plats så att det ska vara lätt att hitta rätt tråd och garn med rätt nyans. Rader av lådor är märkta med dess innehåll och Victoria drar ut en låda med guldglittrande trådar.

– Det här kallas för Japanguld eftersom det används till broderier på kimono. Och det här är rent silke, säger Victoria och drar ut en annan låda med silke i gröna nyanser.

– Jag kan inte ha något ligga framme eftersom det måste skyddas från blekning.

På en bänk står två olika symaskiner och ett vitt tillklippt tyg väntar på det stora arbetsbordet. Strax intill står strykbrädan och ett uppladdningsbart strykjärn.

– Det är perfekt att slippa hantera sladdar och jag är så nöjd med det här strykjärnet.

Nu är det inte bara kyrkliga textilier som engagerar Victoria Wiik. Hon har jobbat mycket med historiska broderier, liksom landskapsbroderier, och hon både spinner och stickar.

– Jag ska gå en spinnkurs i höst och min ambition är att lära mig något nytt hela tiden. Jag går en kurs varje år. Det är min egen fortbildning och har inget med kyrkotextilier att göra, säger Victoria Wiik och ler.

FAKTARUTA

Kyrkligt

Altarbrun – bred bård som fästes på altarets främre överkant. Kan vara dekorerat med broder eller mönstervävt. Används med eller utan antependium

Antependium – textil som hänger på altarets framsida. Ofta rikt dekorer

Korporale/korporalduk – liten duk i vitt linne med antingen fyra eller fem broderade kors. Duken bärs in till altaret vid nattvard, liggande ovanpå kalkklädet – ofta i bursa – och läggs ut på altaret. På korporalet ställer man sedan kalk och patén.

Alba eller mässkjorta är ett liturgiskt plagg. Ursprungligen var alba en gammalkyrklig dopdräkt och plagget symboliserar renheten.

Röcklin är en vid liturgisk överklädnad av vitt bomullstyg, eller andra blandmaterial med långa vida ärmar.

Bursa – ett platt, kvadratiskt och vanligen styvt fodral i vilket korporalet förvaras.

Källa: wikipedia