Bilden talar och orden förklarar

Textstorlek:

Det började en tidig morgon för mycket länge sedan, det måste ha varit i slutet på 1950-talet. Jag satt på verandan hemma i föräldrahemmet i Häggeby. Solen sken från en näst intill molnfri himmel medan några dimslöjor höll tillbaka värmen från solstrålarna. Vi bodde alldeles intill landsvägen som på den tiden var grusväg och enda vägen till Skokloster. På andra sidan vägen över åkrar och ängar ner mot Mälaren låg ett dis. En traktor syntes på en av åkrarna och det ”svängande” motorljudet från den hördes lite svagt. Tror att det var en traktor av märket Farmall med de tätt sittande små framhjulen. I hagen intill vägen syntes nattens dagg, jag kunde se hur daggdropparna skimrade i morgonsolen. Det var då som den allra första dikten föddes, Morgondis. Diset över ängarna gav en känsla av harmoni när jag såg ner över Mälarens vatten som skimrade i solljuset.

Det var då i de tidiga tonåren, när känslor, tankar och handlingar var i utvecklingsstadiet och pockade på för att testas, stötas och blötas. Fantasin var på topp och jag kunde göra en historia om i stort sett vad som helst live, dvs. utan att skriva ner något, bara plocka ur fantasin och berätta. Kropp, sinne, själ och allt vad man förknippar med att finnas till som människa var fräscht, vackert och formbart. En dag när jag gick längs grusvägen upp mot byns kyrka stannade jag till och såg ut över landskapet. Jag fick en underlig känsla av att jag kunde få allt, precis allt. Och visst är det väl så att Allt vi ber om får vi, åtminstone om man skall tro det som står skrivet i många New Age böcker som finns att läsa idag.

Då när livet var ungt var man så formbar, mjuk och len, inte bara till kropp och själ, även i sinnet. Det var vid den tiden som min skaparförmåga utvecklades som mest. Jag tyckte att jag kunde göra allt och det känner väl många tonåringar igen, att man är lite av universums mitt just under den tiden när man utvecklas som mest. Man är väl aldrig så duktig som då när man vet allt, kan allt och tycker att alla vuxna är mossiga och dumma. Men hur det än var med det så testade jag mig fram inom många områden och vad var roligare än när man fick lära sig något nytt.

Man hade lärt sig att cykla, lärde sig att köra moped och bil. Tänker på första gången jag hade egen bil – en blå Volvo PV. Det var helt underbart, härligt kul och fint att ha ett eget fordon. Idag 40-50 år senare kan man återkalla minnena från den tiden om man känner just den doften, de färgerna.