Upplands flora en kartläggning

Textstorlek:

Sävaådalens pensionärsförening gästades 2 oktober av Lena Jonsell, som höll ett föredrag om Upplands flora.
I november 2010 kom boken Upplands flora ut. I den presenteras resultaten av en växtinventering som gjordes under åren 1991–2005. Boken innehåller uppgifter om alla växters förekomst i Uppland och omfattar även jämförelser med situationen under början av 1900-talet. Arbetet genomfördes av en projektgrupp, som organiserade det hela och engagerade personer som var villiga att inventera större eller mindre områden. Ungefär 150 personer var med i projektet och inventerade en eller flera inventeringsrutor om 5 x 5 km. Allt arbete utfördes helt ideellt.
Resultaten registrerades i en databas till vilken ett kartprogram är kopplat, vilket innebär att man direkt kunde få fram utbredningskartor för varje art. Inventeringen visar att det finns i det närmaste 1200 bofasta arter i Uppland och därtill kommer ett stort antal som är mer eller mindre tillfälliga. Till de allra vanligaste arterna hör kråkvicker, rönn, hallon, grässtjärnblomma, mjölke, hundloka och älggräs.
Förutsättningarna för att dokumentera förändringar sedan 1900-talets början är goda genom det noggranna arbete som finns dokumenterat i Erik Almquists upplandsflora från 1929. Största minskningen har drabbat växter på stränder av näringsfattiga sjöar, t.ex. strandpryl, fyrling och ävjebrodd, antagligen på grund av den ökade näringstillförseln. Även en del av barrskogarnas växter har minskat kraftigt, t.ex. ryl och mosippa. Detsamma gäller växter i fuktängar, t.ex. majviva, strandviol och på torrängar, t.ex. backruta, kattfot. Upphörd hävd (bete och slåtter) är troliga orsaker till att vissa arter minskar i ängarna. Den stora mångfalden av lågvuxna arter ersätts då ett fåtal storvuxna, konkurrenskraftiga arter, t.ex. hundloka.
Främst i de kraftigt kulturpåverkade miljöerna, t.ex. vägkanter och skräpmarker har många arter ökat, t.ex. blåeld, amerikansk dunört och taggsallat.Helt försvunna är myrväxterna dytåg och myrstarr. Som nytillkomna arter kan man räkna en lång rad växter, framför allt i kulturmiljöerna, en del av dem mer eller mindre tillfälliga.