Vad var väl ett partiledarval…?

Textstorlek:
Annons:

 

I skuggan av de vidriga terrordåden i Paris valdes Anna Kinberg Batra i lördags till ny ledare för de svenska Moderaterna.

Även utan en störande världsdramatik av det slaget skulle utgångsläget för det nederlagstyngda moderatpartiets nya ordförande ha varit otacksamt. Men nu blev det genom omständigheternas spel ännu värre. Vad var väl ett parti-ledarval som redan från början kändes ospännande att bry sig om jämfört med den kamp på liv och död, om ordets och andens frihet, som utspelades på Paris gator, i franska småorter och inför våra öron och ögon vid radioapparater och tv-skärmar?

Nåväl, ett moderatledarval blev det ändå – på en rekordkort extra partistämma med hårt mallad dagordning. För yttringar från de tillresta stämmoombuden var tiden starkt begränsad. Allt var över-stökat inom loppet av ett par timmar. Därefter följde ett generöst tidsutrymme för var och en till att byta om och göra sig i ordning inför kvällens partibankett…

Upplägget befäster en bild av ett parti som inte mår riktigt bra. De kraftiga nederlagen i både EU- och riksdagsvalen under fjolåret har satt tydliga spår och fått många i partiet att tvivla på om den utstakade linjen är den rätta.

Som ett dunkelt moln över stämman i Solna hängde den interna kritiken i partiet mot den så kallade December-överenskommelsen med den rödgröna regeringen. Medan det i stort sett har varit frid och fröjd i de andra allianspartierna efter uppgörelsen har humöret bland en mängd moderatprofiler av företrädesvis äldre årgång varit snudd på uselt. Förre försvarsministern Mikael Odenberg har dundrat som en haubits mot vad han uppfattat som alliansens villkorslösa kapitulation. Ulf Adelsohn, Lars Tobisson och Svenska Dagbladets ledarsida har uttryckt liknande känslor, liksom självaste Carl Bildt, om än i mer nyanserade ordvändningar.

Även krav på närmanden till Sverigedemokraternas uppfattningar i invandringsfrågor, som knappast någon moderat ens vågat andas om i Reinfeldts närvaro, har nu börjat pysa ut.

Anna Kinberg Batra bemötte och försvarade sig så gott hon kunde i sitt jungfrutal. Hon lovade prata mer Nato än företrädaren, vilket dagen därpå fullföljdes med ett alliansgemensamt utredningsförslag på Folk och Försvars kon-ferens i Sälen. I talet på moderatstämman ville Kinberg Batra också förstärka komvux samt öka lönsamheten för folk att fortsätta arbeta efter 64 års ålder.

Övertygade hon sina kritiker med detta? Kanske, kanske inte. Ändå måste det sägas att Anna Kinberg Batra är en kompetent och erfaren politiker, precis som alliansens övriga partiledare. I avseende på ledarskapet är hela den borgerliga oppositionen markant bättre rustad än det stora parti som i dag dominerar regeringsmakten.



Annons: