Pyjamasväder och stöpta ljus

Textstorlek:
Annons:

Det glatta och hala ortopedföre som rått och lett både bilar och bussar rätt ut i naturen och fått fordon att landa nedanför vägrenar och bland buskar och träd har ersatts av snöyra och vindpinade drivor. Mor i stugan fick följa med en av de gula bussarna rakt ut i terrängen och blev intervjuad av den lokala radiokanalen till på köpet. Vilket som var mer traumatiskt har hon inte sagt något om. I stugan kallas snöyra och isande vindar numera allmänt för pyjamasväder, då redan morgonens första okulära besiktning av väderleken genom sängkammarfönstret osökt får en till att vilja behålla pyjamasen på och krypa ner hos katten igen och kanske stanna där resten av dagen. Detta kan i sin tur ha en viss koppling till att backstuparet fick varsin rutig pyjamas i julklapp häromsistens. Dom är oväntat sköna och gubben känner sig en aning befryndad med en annan gubbe som gick och funderade på om han inte skulle skaffa sig en pyjamas ifall och om att det skulle börja brinna. Han hade nämligen läst i bladet om hur en familj räddade sig ur sitt eldhärjade hus i pyjamas och då vore det ju bra att ha en sådan – för alla eventuali-teters skull. Å andra sidan fanns en gång i Backstusittarns hemstad en mer än lovligt fåfäng konsertpianist. Det sas att hon alltid hade ett lite lagom raffigt nattlinne inom räckhåll och som hon skulle byta till, om elden kom lös och hon förhoppningsvis skulle räddas av någon tjusig brandman. Det behövde hon aldrig bli så ingen fick veta om det var sant. I stugan är julen bortplockad utom den lilla tomtetavlan som påminner om att blåsa ut ljusen. Den får hänga kvar så länge det råder mörker och pyjamasväder.

På söndag firas kyndelsmässodagen i socken-kyrkan. Egentligen ska den firas den 2 februari men flyttades till närmsta söndag redan på 1700-talet. Benämningen är svårförståelig men hänvisar man till ordet candle, som står för ljus på många språk, blir det lättare – det är ljusmässa som firas.

Vandrar man i tanken längre söderut där fårskötsel var mer än vanlig förr så blir saken ändå klarare. På hösten slaktade man en massa får som man skulle ta rätt på. Så kom julen och talgen hade man inte riktigt hunnit med.

Efter jul skulle man så till att stöpa ljus för kyrkans behov och när det var klart skulle ljusen välsignas. Vilken dag passade då bättre än den då man firade att den heliga jungfrun bar fram sin lille pojke i templet. Ljusvälsignelse och Marie kyrkogång på samma dag blev en fullträff.

Enligt svensk tradition har halva vintern nu gått. Egentligen är det väl inte så. Dom där ändringarna i kalendern på 1700-talet strular till en hel del. Än finns det vinter kvar, säger mor, och vi håller pyjamasarna på.

Backis

Annons: