Intryck av vår och cyklister

Textstorlek:
Annons:

Visst är våren en förunderlig tid. Man blir så full av intryck att man tror att knoppen ska brista och sådant kan göra ont – mycket ont. Dom som inte blivit varse eller medvetna om detta är de motorcyklister som drar förbi på landsvägen och stegrar sina fordon växelvis på mellan fram och bakhjul. Dom verkar så unga så det skulle sannolikt vara en samhällsekonomisk vinst om dom fick behålla sin goda fysiska hälsa och bidra med landstingskatt tills dom behöver kostas på av andra orsaker än trafikskador.

Dom som borde veta bättre är dom som använder trampcyklar och kör två och två i bredd i en rad så lång att kollektivtrafikens ledbussar ligger i lä. Det långa ledet leds allt som oftast av den cyklist som sitter till höger i det första paret. Han skriker antingen höger eller vänster när sällskapet kommer till ett vägskäl så de övriga behöver över huvudtaget inte orientera sig i tillvaron alls utan kan ägna sig åt att hålla farten uppe med hjälp av sina pedaler.

Att det sitter stoppskyltar till exempel där den lilla landsvägen ska korsa den stora hindrar inte den tappra troppen att trampa på. Att långtradarna från kusten har hög fart efter den långa rakan och ändå längre stoppsträcka tar idrottsutövarna ingen notis till.

Några som heller inte tar notis till sin omgivning och sitt sammanhang är de anläggningsarbetare som sysslar med markbeläggning av torg och omgivning kring den nya livsmedelshallen i Tätorten.

Dom flyttar sina avspärrningar efter tycke och smak för dagen och affärsrörelsens kunder irrar omkring som rådjur som inte vet om dom hamnat på rätt eller fel sida om viltstängslet.

Den gamla brandstationen, före detta fritidsgård och mejeri, ska visst byggas om och utvecklas till saluhall med restaurang, skomakeri, kemtvätt och -kiosk till pendlarnas förtjusning men det lär visst dröja. Någon gemensam och offentlig toalett har ännu inte nämnts i sammanhanget och hur de stackars pendlarna löser sina behov är dolt i ett barmhärtigt dunkel.

I Socknens mer tätbebyggda delar kunde man tro att befolkningen lagt sina smarta telefoner på hyllan och återgått till att tända vårdkasar och skicka röksignaler till varandra.

Ända tills man inser att det är grannarnas kolgrillar som dränkts in i tändvätska som avger en doft som får börnande motorknuttars avgaser att framstå som en stilla fläkt av civilisationens välsignelser över glesbygd och öppna landskap.

Med bondens och stugfolkets hyresvärds hjälp och bistånd har nu sättpotatisen kommit i jorden.

Så snart vädret tillåter ska gubben flytta ut en köksstol och sätta sig, vänta och iaktta när jorden spricker för den uppträngande blasten. Det gör inte ont.

Backis

Annons: