Klädbekymmer och burkmat

Textstorlek:
Annons:

Gubben i stugan brukar inte ha några klädproblem och är knappast känd för någon utvecklad fåfänga. Myrornas vårkollektion och mörk kostym inköpt på Röda korsets secondhand accepteras fullt ut och är bra och väl-görande både för plånbok och miljö. En viss seghet vid årstidernas växlingar kan ändå ställa till bekymmer.

Mor i stugan som förvärvsarbetar i Lärdomsstaden berättade häromdagen att det nu tydligt syns på folks klädsel vilka som har långt hem och därför antagligen bor på landsbygden. Kalla nätter ger kalla mornar och många klär sig efter den tidiga morgonens temperatur och känner sig därför en aning påpälsade längre fram på dagen. Den där extratröjan draperas över den inhandlade matkassen eller bärs lite halvelegant över armen på vägen hem. Vad ska man göra när termometerns röda pelare åker upp och ner som en attraktion på Gröna Lund?

Gubben som mest och helst vistas på hemmaplan kan ju byta om och anpassa klädseln efter de metrologiska variationerna men uppskattar inte alltför täta klädbyten som bättre skulle passa en turnerande varietéartist. Man kan välja att klä sig efter almanackan.

Gubben favoritbyxor för sommarbruk kallas familjärt för Emilbyxorna eftersom de proportionellt har samma benlängd som pojkens i Katthults brallor. De sitter dock lite tajtare om vaderna. Gubben tror att byxtypen kallas knickers men är aningen osäker på detta.

Möjligen skulle benämningen kunna härledas till de äppelknyckarbyxor gubben utrustades med när han var grabb. Skillnaden till benkläder av Emils modell är att de så att säga saknar knycket, det vill säga påsarna längst ner där pallet kunde förvaras. De kan också med fördel bäras utan knästrumpor dekorerade med rombiska mönster av salmjackspastills fason. Skor med rågummisula behövs inte heller. Normala foppa-tofflor går utmärkt så länge de bärs och används utan strumpor vid regnväder.

Mor i stugan andas antagligen en viss oro över att gubben ska börja företa sig stadsresor i sommar-mundering alltför tidigt. Själv går hon gärna in i någon klädbutik på jakt efter något fräscht och sommarlätt.

Gubben avskyr däremot klädinköp för egen del och nöjer sig med att besöka matmarknaden och apoteket i tätorten och dessutom investera en smärre slant i bolaget ibland. Den ferrariröda gräsklipparen går visserligen på bensin men gubbar behöver allt som oftast en burk med pys efter förrättat värv.

Veterligen finns igen påbjuden klädkod för förtärande av burkmat på förstutrapp.

Det känns tryggt.

Backis

Annons: