Med Klas teknik förstärks fågelsången till något extra

Klas Strandberg har naturen in på knuten och med sin tekniska utrustning kan kan fånga upp ljud från många olika fåglar. Foto: Eva Hallor
Textstorlek:

I en liten avkrok av det uppländska landskapet produceras teknik som når hela världen. Platsen ligger i de djupa skogarna kring Tobo där Klas Strandberg bor och skapar sedan 17 år tilbaka. Han är fågelentusiasten som bygger unika mikrofoner för att lyssna på våra vingprydda vänner.

Annons:
Klas Strandberg är utbildad socionom och arbetade inom yrket t i 20 år innan han bestämde sig för att sadla om. Fåglar har alltid varit ett stort intresse och han började försiktigt tillverka de första parabolmikrofonerna. Året var 1981 och han bodde i studentlägenhet i Flogsta i Uppsala, men fågelsång hade han spelat in sedan 12-års åldern.
Den tekniken kan dock inte mäta sig med hans egna fantastiskt ljudkänsliga och fina mikrofoner. De fångar upp varje prassel, varje litet pip och med lurarna på känns det som om man blir en del av varje ljud.
– Ljudinspelning är en hobby som för 30 år sedan var väldigt dyr. Nu är det en rimlig kostnad, säger Klas.
Samtalet kommer in på hotade arter och Klas berättar att hans mikrofoner ofta används inom forskningen och många av kunderna jobbar med utrotningshotade fåglar.
– För 20 år sedan kunde man spela in ortolansparven, men idag finns inga sådana att spela in. Man märker när man håller på med denna hobby hur det står till i världen.
Klas berättar att det finns ett forum på nätet som heter Soundcloud där amatörer kan lägga in sina inspelningar med kommentarer. Där delar man kunskap och får reda på hur det går för fåglar och dess överlevnad.
Så småningom blev det trångt i den lilla studentlägenheten. Dels behövdes mer utrymme för själva produktionen och sen var det ju trevligare att producera mikrofonerna i en miljö där man kunde testa dem ordentligt i naturen.
Flytten gick till Vendel där Klas blev kvar i tio år. Verksamheten utvecklades och efter en tid var det dags för ny flytt ännu längre ut på landsbygden. Denna gång gick flyttlasset till skogarna runt Tobo och här har han slagit ner bopålarna för gott.
Klas lever numera ett stilla pensionärsliv, tillsammans med den väluppfostrade blandrasvovven Sune, i ett charmigt sekelskifteshus som i princip ligger vid vägs ände.
Förr i världen blev det mer resande, både inom jobbet och privat, men inte numer. Verkstaden ligger bara några meter bort så han har nära till jobbet.
Inne i den oansenliga uthuslängan skapas det världsunika mikrofoner som inom fågelskådar- och naturfilmskretsar har mycket gott rykte.
Kundkretsen sträcker sig från amatörskådare till proffs inom olika områden som har med natur att göra och kunderna finns över hela världen. Flest har han i USA.
– Det finns en forskare på artdatabanken i Uppsala som upptäckt fyra nya fågelarter i Vietnamn och Kina. Han har använt min utrustning. Det känns fint att tänka på.
Klas själv är ingen tävlingsskådare. Han nöjer sig med att känna igen cirka 100 arter till läte och utseende. Det räcker för den lilla avkrok där han bor, menar han.
Men hur lär man sig att skilja på olika läten när varje fågel har så många? Det räcker ju inte att kunna till exempel bofikens mest kända melodislinga för att ha lärt sig hur bofinken låter. Man måste ju veta hur den låter i varje givet ögonblick.
Klas berättar om en norsk undersökning där man kom fram till att män lyssnar på fåglar genom att lära sig fågelns röst medan kvinnorna lyssnar mer på deras melodier.
– Det är ingen ordning i fågellätena och lyssnar man på melodierna är det svårt att lära sig vilken fågel det tillhör. Lär man sig däremot att känna igen rösten är det lättare.
Det är en härlig höstdag och lönnlöven dansar ner till marken i solskenet framför huset. Sune ligger några meter bort och följer Klas med blicken,
– Man blir lite filosofisk när hösten kommer. Ibland när jag grunnar på mitt jobb brukar jag tänka att i den här hålan i Nordupppland har en pensionär skickat paket till hela världen för att människor ska kunna ägna sig åt sin hobby – att spela in fåglar.
Säger mannen som själv skulle vilja vara en talgoxe, om han fick välja. För, som han säger, de äter, skiter, parar sig och har det ganska bra. Och så blir de matade av snälla människor.
Eva Hallor
Annons: