”Vi kan göra skillnad för dessa människor”

Textstorlek:

Människor med skilda nationaliteter och erfarenheter samlas varje torsdagseftermiddag i den lilla församlingssalen i Marma kyrka.
Hit välkomnas ortens asylboende för några timmars gemenskap och värme. Tro, hopp och lek varvas med uppgivna känslor och svåra frågor.

Annons:

I februari 2014 startade Älvkarleby-Skutskärs församling ett språkkafé i Marma kyrka. Syftet var att skapa en mötesplats och aktivitet för människorna i det asylboende som ligger ett stenkast från kyrkan.

– I Marma finns ingenting att göra. Här finns en kiosk och det är i princip allt, säger Maria Petersson, diakon i församlingen, och menar att behovet av en träffpunkt var stort.

Kyrkomötet beslutade i fjol att ordna former för ekonomiskt bistånd till församlingarnas flykting- och integrationsarbete. 146 ansökningar kom in från hela landet och 35 församlingar fick dela på sammanlagt fem miljoner kronor. Älvkarleby-Skutskärs församling ansökte om 300 000 kronor och fick hela summan.

– Jag tror att vi var en av församlingarna som fick mest. Kanske på grund av att det är en liten ort där det inte händer så mycket, gissar Maria Petersson.

För en del av pengarna har man projektanställt en person, Eva Stibe från Skutskär, som kommer att sköta kontakter med myndigheter samt leda och utveckla arbetet.

Marmas, och kommunens enda, asylboende är inhyst i ett gulfärgat och ganska nedgånget bostadshus. Här bor ett 60-tal personer från jordens alla hörn, alla med olika livsöden och bakgrunder i bagaget. Vissa är nyanlända, andra har vistats i förläggningen i ett till två år.

Gemensam är den oro samt långa och ovissa väntan som nu präglar deras tillvaro. Barnen och ungdomarna har rätt till skolgång och tillbringar dagarna på skolor i kommunen, medan föräldrar och äldre ofta går hemma. Så länge de är asylsökande får de inte studera SFI enligt statliga regler.

Kyrkans språkkafé blir en viktig distraktion i vardagen och ett av få avbrott i deras sysslolösa väntan på besked.

– De behöver träffa folk och tänka på annat en stund. Vi bjuder på fika, har stickor och garn om man vill handarbeta och leksaker till barnen. Det handlar mycket om gemenskap. Många vill verkligen ha något vettigt att göra, säger Maria Petersson.

På torsdagarna har Maria hjälp av församlingskollegor och fem till tio volontärer. Väninnorna Gunni Fundell och Barbro Löv från Älvkarleby är två frivilliga som är på plats varje vecka.

– Vi är pensionärer och har tid att hjälpa. Det här känns meningsfullt, säger Barbro Löv, som tidigare arbetat som SFI-lärare och nu försöker använda sina pedagogiska kunskaper så gott hon kan.

– Det här skulle inte gå utan våra volontärer! De får även vara ambassadörer och sprida information om vår verksamhet och om flyktingarna, som är våra vänner. Ytterst handlar det om att skapa kontakt mellan svenskar och flyktingar, menar Maria Petersson.

Församlingssalen fylls successivt på med folk under eftermiddagen och efter ett par timmar är det trångt vid borden och ljudnivån är hög. Man ser fram emot flytten till nya och mer ändamålsenliga lokaler, som troligtvis blir aktuell om några veckor.

– Vi har fått löfte om att hyra Marma gamla skola. Där kan vi ha ett rum för barnen och eventuellt ett för språkundervisning. Där kan vi även få rum till att sortera alla grejor och kläder som folk har skänkt och skräddarsy vad var och en behöver, säger Maria Petersson, som känner sig tagen av den generositet människor i bygden har visat.

När kaféet är över sätter sig personal och volontärer ner och går igenom dagen. Ibland uppstår lägen som man måste prata om och ventilera med andra. Det kan till exempel röra ett möte med någon som nyligen fått ett utvisnings-beslut.

Tragiska domar blandas med glädjebesked. Framöver finns planer på att utöka träffarna till två gånger i veckan. Behovet finns och viljan att hjälpa är stor.

– Vi kan göra skillnad för dessa människor. Det är en förmån att lära känna dem, tycker diakon Maria Petersson.

Annons: