Kransar och dyrtid

Textstorlek:
Annons:

Jultemperaturen skruvas inte riktigt upp i samma takt som kvicksilvret i stugans utetermometer sakta faller. I Lärdomsstaden gör den lokala radiostationen ett tappert försök att samla en blandad och allmänt sjungande kör för att med allsång suga musten och resterna ur fjolårets musikhjälpsjippo i den centrala stan.

I direktsändning lät det som det avsett var även om deltagarantalet tydligen blev något av en besvikelse.

Det kanske kunde bero på att repertoaren var föredömligt from och sångerna skulle platsa mer än väl i den gudstjänst som med körsång och textläsningar som firats i Socknens kyrka den fjärde advent under en lång följd av år. Den sekulära julen har trots ivriga förespråkare ännu inte fått sitt genombrott och jul blir det i vilket fall som helst.

Mor i stugan vill ha en krans att hänga på dörren. Det ska man numera ha enligt förebilder från ett stort och dominerande land västerut.

Här är vi mer vana med att förknippa kransar med midsommar. Dörrkransarna kostar dryga trehundra i blomsteraffären och på julmarknaden i Tätorten och eftersom den slanten kan användas bättre tar gubben sig, utrustad med en kasse och en sekatör, en promenad längs närmsta skogsväg. Några tallkottar, lite enris med bär på och ett par tre kvistar med klasar av frostnupna nypon och lite lav från grenen på en gammal ask blir snart bundna till en krans som godkänns med ett uns av illa dold beundran. Trehundra extra pix att köpa lite extra lattjo lajban för till helgen alltså – men ack vad gubben bedrar sig…

I julens dyrtider kan det vara läge att påminna sig om att avstå ifrån en utgift inte ger motsvarande inkomst. En äldre släkting till gubben hävdade en gång att om man gick förbi puben si och baren så och krogen här, så hade man sparat en hundring på varje uteblivet besök och kunde då kosta på sig ett par pilsner på nästa ställe.

Det är ungefär som när mobiltelefonnasarna ger bort gratis telefoner och skickar på sina offer ett abonnemang som kostar multum efteråt.

Fast dom gör operationen så att säga i omvänd ordning vilket inte spelar någon roll för det kommer i alla fall surt efteråt.

Så surt blev det nu inte för en annan gubbe som dragit på sig någon åkomma och låg till sängs i sin stuga. Inspektören från fattigvården ansåg sig föranledd att göra ett besök. Han hette Krans.

När han så knackade på hos gubben fråga denne vem det var. Krans från fattigvården, blev svaret. Men lägg den i farstun för jag är inte dö än, sa gubben.

I stugan hänger kransen på dörren.

Backis

Annons: