Innebandy blir integration

Helen Pellonpää, ordförande och tränare i Tierps IBK, tror på innebandy som verktyg för integration. Foto: Malena Olsson
Textstorlek:

TIERP Tierps innebandyklubb behövde inte fundera länge när Svensk innebandy och Rädda Barnen hörde av sig angående ett samarbete för integration. Svaret var givet och i helgen hölls den inledande träffen i Aspenhallen.

Annons:

Tankarna kring ett integrationsprojekt har funnits med länge hos Tierps innebandyklubb, Tierp IBK. Men det var först efter lite draghjälp som idéerna fick liv.

– Styrelsen har pratat många gånger om att vi ska integrera barn och ungdomar från Älby asylboende i vår verksamhet. Tanken har legat och vuxit hos oss, säger Helen Pellonpää, som är ordförande och tränare i klubben.

Hon berättar att det därför kändes som en trisslott när samtalet från Svensk innebandy och Rädda Barnen kom för någon vecka sedan. Som på beställning, mitt under ett styrelsesammanträde.

– Vi behövde inte tänka många minuter innan vi tackade ja. Vi behöver satsa på det här. Och eftersom vi ”låser in” oss i den här hallen så måste vi bjuda in själva, säger Helen Pellonpää, när vi träffas utanför klubbens hemmaarena, Aspenhallen.

Hand i hand för integration kallar man projektet som drog igång på söndagen.

– Vi hade bjudit in alla barn i åldrarna sju till 15 år med föräldrar från Älby för att titta på några av våra matcher. Det kom en buss, som var knökfull med barn och vuxna. De var säkert runt 50–60 personer, berättar Helen Pellonpää, som är helnöjd med dagen.

Efter den första matchen var det dags för Tierps flickor 02/03 att spela, laget som Helen tränar. Nu började publiken hänga med i spelet och heja på rätt lag.

– Då hade man förstått att laget med svarta dräkter var Tierp. Alla jublade och klappade händerna när det blev mål. Det var häftigt tryck i hallen, som nästan var fullsatt.

Näst på programmet stod gemensam fika i kafeterian, där spelarnas föräldrar hade ställt upp att baka och servera.

– Vi hade ingen tolk, men försökte prata och förstå varandra. Med kroppsspråket kommer man långt, konstaterar Helen Pellonpää, och berättar att nästa steg blir att ordna några öppna träningar på lördagsförmiddagar, dit alla är välkomna.

Den 6 februari beräknas den första prova på-träningen hållas.

– Jag tror att de kommer tillbaka. Utmaningen vi står för nu är att få ihop det med bussar som passar tidsmässigt.

För många av besökarna från asylboendet var innebandy en ny upplevelse. I deras hemländer är det vanligare att spela med större bollar, vilket märktes i periodpauserna.

I början sprang barnen in och spelade fotboll, men senare på dagen ville de prova den nya sporten.

– Herrlaget spelade den näst sista matchen och vid halvlek gick de ut i omklädningsrummet och pratade. Då kom barnen ut på planen och lånade deras klubbor. När domaren blåste kom herrarna in och fick tillbaka klubborna. Det blev lite pusslande men det var idel glada miner.

Tierp IBK har också startat en insamling av inomhusskor, innebandyglasögon och klubbor, som de nya spelarna kan låna.

Helen Pellonpää berättar att hon hade en varm känsla i kroppen på söndagskvällen.

– Man såg hur barnens ögon glittrade och att de trivdes. De var genuint glada hela tiden. Det var äkta sportglädje!

Annons: