Diskustalang siktar långt

Textstorlek:

SIXARBY/TIERP Sixarbysonen Simon Pettersson siktar högt och långt. Han är mångkamparen som sadlade om till diskuskastare och nu satsar allt på att nå toppen. Drömmen är OS och att sätta hemorten på kartan.

Annons:

Fyra kilometer norr om Tobo ligger den lilla byn Sixarby. Här, på gården som varit i släktens ägo sedan 1600-talet, är Simon Pettersson född och uppvuxen. En mil därifrån, på Örbyhus IP, inledde han sin sportsliga karriär i unga år. Simon provade på både fotboll, innebandy, pingis, golf och friidrott innan han bestämde sig för att lägga krutet på det sistnämnda.

Han fastnade för och valde att satsa på mångkampen med alla dess olika moment och variationsrika träning. Under åren på idrottsgymnasiet i Karlstad insåg han snart att det var kastgrenarna som var hans starka sida.

– Kastgrenarna gick bäst och utvecklingen gick lite snabbare där än i de andra grenarna, förklarar Simon.

Han tog flera medaljer i USM och JSM, med ett brons i Nordiska mästerskapet som främsta merit. Han gick helt in för mångkampen fram tills att en skada i baklåret satte stopp för allt tävlande. Året var 2012 och Simon var tvungen att stanna upp och tänka på framtiden. Ett avgörande beslut växte fram.

– Det skulle vara en lång väg att komma tillbaka som tiokampare efter skadan. Dessutom är mångkamp en mycket skadedrabbad idrott medan diskus är en skonsam gren. Här är det mer harmoniska rörelser och inte så ryckigt.

Sedan våren 2013 är han en renodlad diskuskastare och han ångrar inte sitt val. Efter en period i Växjö flyttade han i december ner till Helsingborg där tränaren Vésteinn Hafsteinsson bor. Sparringpartnern heter Daniel Ståhl, världsfemma i diskus efter skrällen i VM i fjol.

För egen del har Simon en stadigt stigande utvecklingskurva. År 2013 kastade han 49,71 meter, året efter 55,39 och 2015 slog han till med 60,25 och fick därmed en fribiljett till junior-EM i Tallinn. Här hamnade han på en fin femteplats.

– Man känner när man släpper diskusen om man fått till en träff. Men det är mycket som ska spela in, som väder och vind, framför allt, säger Simon som i dag tävlar för Uppsala IF.

Målet inför sommaren är att kasta 63 meter, vilket också är kvalgränsen till EM i Amsterdam som avgörs i juli. Det blir en tuff uppgift, men inte omöjlig, tror han.

– Tre kastare från varje land kommer med. Två från Sverige är givna, medan den sista platsen är öppen. Det är helt klart en morot.

Går det vägen blir det mästerskapsdebut i seniorsammanhang.

Vi träffas på gården i Sixarby. Simon är hemma för att träffa föräldrar och andas lantluft i en vecka. Här vilar han ut mentalt, men inte fysiskt. Det blir två träningspass om dagen, varav det första äger rum uppe på ett utkylt ladugårdsloft. Här har han riggat upp mammas gamla trasmattor som får agera kastnät.

Simon är stolt över sin hembygd och tänker göra vad han kan för att sätta den på kartan.

– Det är kul att lyfta fram varifrån man kommer, säger Sixarbysonen, som gissar att han kommer återvända hit, förr eller senare.

Simon är 1,96 lång och väger 99 kilo muskler. Han påminner inte direkt om den typiske kastaren med stor kroppshydda.

– Jag är mer en teknisk kastare än en stark. Det är en fördel att vara lång med stor räckvidd i armarna, en kort kille måste vara snabbare.

Han är ung och lovande och tänker ge idrottssatsningen en chans. Även om det är kärvt ekonomiskt.

– Det är tufft, men jag har några småsponsorer här omkring som är till stor hjälp. Jag behöver kasta lite längre för att vara med i de större tävlingarna.

För att bli inbjuden till sommarens olympiska spel i Rio krävs att man klarar kvalgränsen på 66 meter alternativt är topp 32 i världen.

– Drömma kan man ju alltid. Får man in en fullträff så, men den kommer inte på beställning tyvärr, säger Simon, som lägger större hopp till olympiska spelen i Tokyo 2020.

Annons: